Nu har Jan Björklund vunnit
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Välkommen till verkligheten, frestas man att säga.
Ett par stapplande steg till förnyelse försökte visserligen partiledningen få igenom redan vid partikongressen för två år sedan. Men partiets gräsrötter gick emot partitopparna och sa nej till exempelvis nationella prov i årskurs tre. Efter detta var det snudd på omöjligt för skolminister Ibrahim Baylan att åstadkomma något vettigt.
Mona Sahlin inser att socialdemokraternas bristande trovärdighet i skolpolitiken bidrog till höstens valförlust och den här gången tänker hon se till att en förändring kommer till stånd. Då krävs att även gräsrötterna övertygas om att allt det som socialdemokraterna hittills har framhållit som heligt inte längre gäller. Mona Sahlin säger att partiet hittills har ägnat sig åt fel saker. Mona Sahlin öppnar för betyg tidigare. Mona Sahlin deklarerar att hon inte har något emot friskolor. Bland annat.
För problemet har aldrig varit, vilket Mona Sahlin försöker ge sken av, att so¬cialdemokraternas skolpolitik har uppfattats som flummig. Problemet är att den har varit flummig. När hon, liksom Ylva Johansson, nu säger att kunskaperna måste vara i fokus är det mot bakgrunden av att partiet hittills har ägnat stor politisk kraft åt annat. Som motstånd mot betyg, prov, friskolor och ordningsregler. Till och med LO har på senare tid tagit avstånd från partiets skolpolitik.
I allt väsentligt innebär Mona Sahlins omprövning ett erkännande av det Jan Björklund har arbetat för under mer än ett decennium, sedan han 1998 tillträdde som skolborgarråd i Stockholm. Då fanns det även splittring inom borgerligheten kring skolpolitiken, men i dag står alliansen enad bakom Björklunds politik - en politik som också har folkligt stöd långt utanför alliansen.
De verkliga vinnarna på en ny socialdemokratisk skolpolitik är dock alla lärare, skolledare och elever som verkar i den svenska skolan. De har nu rätt att vänta sig en långsiktig samsyn kring skolpolitiken, fast förankrad över blockgränsen. Hotet om socialdemokratiska återställare vid ett eventuellt maktskifte 2010 bör minska.
Frågan är dock om socialdemokraterna orkar agera ansvarsfullt redan under denna omprövningstid. Uttalandena från Mona Sahlin tyder dessvärre på motsatsen. Samtidigt som hon i praktiken ansluter till alliansens politik kritiserar hon Jan Björklund för att skapa en ?sorteringsskola?. Retoriken känns igen. När den har förekommit tidigare har det handlat om motstånd mot betyg, prov och friskolor. I socialdemokratisk tappning är ordet lika tomt som den gamla skolpolitiken.
Sanningen är ju att sorteringsskolan redan finns, men i en helt annan - och allvarligare - bemärkelse. Socialdemokraternas motstånd mot allt vad prov och skriftliga utvärderingar heter har resulterat i att var tionde elev efter nio år i grundskolan lämnar den utan behörighet att fortsätta på gymnasiet. Efter att gång på gång ha slussats vidare till nästa årskurs - oavsett om de har klarat av den förra eller ej - sorteras eleverna när de är 16 år och en stor del hamnar på det individuella programmet.
Man undrar också hur Mona Sahlin tänker när hon vill bort från det ?småiga? i skolpolitiken, och som exempel nämner beslagtagna mobiltelefoner eller förbudet att ge betyg före årskurs åtta. Det är nämligen lätt att instämma när Mona Sahlin menar att skolpolitiken måste inriktas på att ?stötta arbetarungarna, så att de verkligen får kunskap och lugn och ro?.
Samtidigt är det just denna utgångspunkt som leder till att lärare måste ha tydliga befogenheter att upprätthålla ordningen i klassrummet - om så krävs, beslagta mobiltelefoner - och att prov, betyg och andra verktyg används för att följa upp elevers kunskapsutveckling.