komma att läggas till Unescos lista på världsarv. Sverige har redan nu ett antal objekt på listan, bland andra Drottningholms slott och Visby innerstad. Med Linnéminnena i Uppsala och Linnés födelseort Råshult i Småland som också nomineras skulle miljöer som den mest kände svensken verkade i tillföras det globala kulturarvet.
Processen fram till ett godtagande av förslaget är lång och mödosam. En förstudie till arbetet har redan gjorts på länsstyrelsen. Sedan vidtar förslagsprocessen på allvar där alla aspekter ska belysas. Objekten måste jämföras med andra motsvarande som kanske kan göra lika stora anspråk på plats på listan och till slut vidtar omröstning bland de deltagande regeringarna.
Under lång tid hävdades det att Carl von Linné var mer känd utomlands än i Sverige. Så var det kanske, mycket beroende på att hans lärjungar, "apostlar", for ut i världen på sin mästares uppdrag och förde hem kunskap om växt-, djur- och mineralrikena från jordens alla hörn. Den internationella berömmelsen hängde säkert också samman med att större delen av Linnés kvarlåtenskap hamnade i London efter hans död och har förvaltats väl av Linnaean Society i London. Framför allt har dock betydelsen av Linnés gärning spritt sig över världen och särskilt i Holland, Japan och England håller man hans vetenskapliga bedrifter högt. Linné är med andra ord i högsta grad internationell.
Att de miljöer där han verkade fortfarande finns kvar, i många fall helt intakta, i andra förbättrade och restaurerade, är i sammanhanget tursamt. Att vandra i Linnéträdgården, att huka i dörröppningarna på Linnémuseet och gå i gruset ute på Hammarby och känna att Linné bokstavligen gick på samma grusgångar och på samma golvplankor är något speciellt - och något för oss Uppsalabor att vara stolta över.
Det gäller nu att hålla tummarna för att processen går vägen och att också se framåt. Får Uppsala ett eget världsarv innebär det en stor förpliktelse för kommunen och dess invånare.
Därvid kan det vara på sin plats att hissa en liten varningsflagg. Det är tre sammanhållna miljöer som föreslås. Det betyder dock att omgivningarna inte saknar betydelse. För Botaniska trädgården betyder det att de byggnader som planeras till det nya Pedagogikum i kvarteret Blåsenhus måste uppföras med största hänsyn till grannskapet. För Linnés Hammarby betyder det att Linnés historiska landskap geografiskt måste ansluta till själva världsarvet och inte störas av nya bostadsområden. De planerade servicebyggnaderna i Linnéträdgården måste bli väl integrerade i miljön. Världsarv ska enligt reglerna bevaras för evärderliga tider mot bland annat krigshandlingar. Det borde kanske också stå mot "okänslig stadsplanering" i statuterna.
Kersti Kollberg | Fristående kolumnist
kersti.kollberg@telia.com
kersti.kollberg@telia.com