Det finns inget EU-organ som har bestämt att den svenska skatten på alkohol måste sänkas. Men fri rörlighet för människor, idéer och varor inom Europa är ofrånkomligen en av grundstenarna för den europeiska integrationen. Konsekvensen blir att den som vill köpa en viss vara, t ex alkohol, billigare än vad man kan göra i det egna landet lätt kan göra det i ett europeiskt grannland. Alltså uppstår ett tryck nedåt på priserna och skattenivån i det ena landet efter det andra.
Vill man inte stänga gränserna och isolera Sverige från omvärlden så finns bara en möjlighet att förhindra att svenskar köper alkohol billigare i Danmark, Tyskland eller på andra håll än vad de kan göra hemma, nämligen hårda införselkontroller. De - borgerliga lika väl som socialdemokrater - som deltog i förhandlingarna om det svenska EU-inträdet trodde att de kunde få ett permanent undantag från EU:s grundprinciper just för alkohol. Men EU-kommissionen visade sig ha en annan åsikt.
Teoretiskt skulle Sverige genom att trotsa kommissionen kunna få upp frågan till prövning i EU-domstolen. Men utsikterna att vi skulle få rätt bedöms allmänt vara mycket begränsade. Slutsatsen är att vi måste överge idén om en separat svensk alkoholpolitik för att i stället försöka skapa en ny europeisk.
På sina håll hör det till god ton att beskriva den svenska alkoholpolitiken som ett utslag av förbudsmentalitet och förmynderi. Den som hör talas om den punkt i UNT:s bolagsordning som, i enlighet med Axel Johanssons testamente, föreskriver att tidningen ska iaktta en "icke-förbudistisk" hållning kan möjligen tro att också UNT ser den svenska alkoholpolitiken på detta sätt.
Men Axel Johanssons ord skrevs under intryck av den upphetsade strid i alkoholfrågan som slutligen avgjordes genom förbudsomröstningen 1922. Då förlorade förbudsvännerna med knapp marginal, vilket bl a innebar att Sverige slapp de problem som länge plågade USA där förbudslinjen länge var officiell politik.
Axel Johansson stödde som UNT:s chefredaktör det alternativ till förbud som utformades av hans nära vän från studentföreningen Verdandi, Ivan Bratt, och som innebar försäljning under kontroll och strävan att med hjälp av priset begränsa totalkonsumtionen av alkohol. Detta alternativ segrade alltså och UNT har följaktligen slutit upp bakom huvuddragen i den svenska alkoholpolitiken.
Men denna politik kan alltså inte längre upprätthållas. Införselbegränsningen är borta och Systembolagets ställning hotas genom att så många väljer att i stället köpa alkohol i det ena eller andra grannlandet, där skatten och därmed priset är lägre. Systembolaget har därtill genom den mutaffär som rullades upp i vintras underminerat sin egen legitimitet, och därmed också den svenska alkoholpolitkens legitimitet inför EU.
I det läge som nu råder finns, för den som vill hålla konsumtionen av alkohol och därmed skadeverkningarna för individer, familjer och hela samhället, på en så låg nivå som möjligt, bara dåliga alternativ. Fortsatt hög svensk beskattning ökar konsumtionen av sprit som köps utomlands, sänkt svensk skatt ökar konsumtionen av sprit som köps i Sverige. Den enda riktigt relevanta skillnaden kan vara att med hög svensk skatt och ökad illegal försäljning av importerad utländsk sprit så ökar också svängrummet för kriminalitet i olika former. Lägre skatt, i kombination med hårda åtgärder mot illegal alkoholhantering, tycks därför vara den minst dåliga linjen.
Problemet finns inte bara i Sverige. Några EU-länder har höjt tidigare mycket låga alkoholskatter. Finska tidningar efterlyser en samlad nordisk linje för att utveckla EU:s alkoholpolitik. Det kommer inte att bli lätt, men det mest konstruktiva vi nu kan göra är att utnyttja de möjligheter som medlemskapet ger.