Vinnare är facket som alltså fått igenom sin syn på utländska företag som tillfälligt jobbar i Sverige: Svenska kollektivavtal gäller in till minsta kommatecken, inklusive försäkringar, granskningsavgifter till Byggnads etc. Regeringen står helhjärtat bakom.
Men riktigt tydligt är det ändå inte. Problemet med utländska företag som tillfälligt jobbar i Sverige ska diskuteras på högsta nivå mellan Svenskt Näringsliv och LO. Nästan ett halvår har man på sig att komma överens, och det ska nog gå bra. För inte heller arbetsgivarna har något stort intresse av en massa utländska företag i vårt land. Om man kan hålla utlänningarna borta minskar ju den besvärande konkurrensen för de svenska företagen.
Men frågan om utländska företag som tillfälligt utför tjänster i vårt land är inte utagerad i och med att fack och arbetsgivare kommer överens. Konsumenterna, som har ett intresse av ökad konkurrens är inte representerade. EU-kommissionen, som vakar över medlemsländernas ekonomiska utveckling, har noterat att Sverige har en alltför hög prisnivå. En viktig förklaring är bristande konkurrens. EU-kommissionen nämner framför allt två områden med otillräcklig konkurrens, nämligen matpriser och byggen.
När det gäller mataffärer är det lätt att peka på att tre kedjor helt dominerar marknaden. Men när det gäller byggen finns massor av företag. Det är inte där det brister utan mycket pekar på att bland annat fackets hårda reglering av lönerna bidrar till de höga kostnaderna.
Nu måste kollektivavtalen skrivas om, kräver arbetslivsminister Hans Karlsson. Men inte för att underlätta för utländska företag att komma hit utan tvärtom för att göra det ännu svårare. Hans Karlsson och LO menar att de utländska företagen inte bara måste skriva under svenska kollektivavtal i varje detalj, trots att de har kollektivavtal i sina hemländer, utan de får inte heller betala så lite som den lägsta överenskomna svenska lönen.
I fallet Vaxholm ser siffrorna enligt uppgift ut så här. Laval betalade 14 000 kr i månaden plus bostad, mat, fri telefon och vissa hemresor. Det var mer än dubbelt vad de lettiska arbetarna annars tjänade. Svensk minimilön skulle vara 18 000 kr, vilket Laval uppges ha varit berett att betala. Men facket begärde svenskt kollektivavtal och "snittlönen" 24 000 kr i månaden plus alltså bostad, mat etc, ett avtal som mången svensk skulle vara väldigt nöjd med.
Nu finns det en part till i sammanhanget, nämligen EU. Unionen stadgar att utländska företag ska betala värdlandets minimilön. I de flesta länder finns en laglig minimilön. Problemet är att Sverige inte har lagar på detta område utan kollektivavtal, och så vill de allra flesta att det ska förbli. Sverige har fått EU:s tillstånd att ha kvar sin modell. Det är i glappet mellan de två olika modellerna som den här konflikten har uppstått.
Det pikanta är ju att den svenska regeringen håller stenhårt fast vid att svenska kollektivavtal gäller i varje detalj. Men när Tyskland krävde att ett svenskt företag skulle betala tyska, alltså högre, löner ansåg den svenska regeringen att
det var ett handelshinder och lyckades också få bort det kravet. Svenska löner i Sverige och svenska löner i Tyskland, det går tydligen bra.
Det kan ju tänkas att EU har synpunkter på den svenska uppfattningen om vad en "minimilön" är och att kommissionen och EG-domstolen betraktar "snittlön" som ett handelshinder. Det rimliga är väl ändå att en minimilön faktiskt är den lägsta avtalade lönen. LO:s och regeringens fruktan för lönedumpning är överdriven.