Aldrig är Göran Persson så nöjd och så självsäker som i Björkvik inför sitt partifolk, som varje år med buss och bil tar sig dit för att lyssna till ledarens ord. Och statsministern var till och med nöjdare än vanligt. Vilket år, utropade han och räknade upp sina framgångar, först förstamajtalet, sedan rekordpublik i Almedalen, rekordpublik i tältet på Öland och nu rekordpublik i Björkvik. Dessutom utlovade han rekordsiffror för ekonomin den kommande veckan.
Det såg synnerligen lovande ut på alla punkter, hävdade han. Och det kanske var ännu bättre än vad siffrorna kunde visa, tillade han och utropade som vanligt: "Det gårbättre för Sverige än alla andra länder." Detta är naturligtvis inte sant i dag heller, liksom det har varit fel alla tidigare gånger han sagt så. Men det tycks inte hindra statsministern. Förmodligen väljer han ut lämpliga länder att jämföra med, t ex Tyskland ochFrankrike, och
glömmer en rad andra.
Nytt för i år var den vikt han lade vid utrikespolitiken. Sverige bjuder in till en konferens med bidragsgivare för att hjälpa Libanon när striderna väl upphört. Tanken är sedan att Sverige ska leda samordningen av hjälpinsatserna.Konferensen ska sannolikt äga rum redan före valet. Han öste lovord över utrikesminister Jan Eliasson. Tack vare hans erfarenhet och kontakter och just därför att han är ordförande i FN:s generalförsamling kan han ge Sverige ett större inflytande. Göran Persson gjorde inte partipolitik av detta, men det låg nära till hands att göra en jämförelse med den borgerliga alliansen, som väl inte har någon riktigt framstående person på det utrikespolitiska fältet. Genom den här insatsen vill regeringen säkert också tysta kritiken inom partiet som går ut på att regeringen legat alldeles för lågt i utrikespolitiken i motsats till regeringen Palme.
Den andra frågan som Göran Persson lyfte fram var miljöpolitiken, och särskilt då oljan. Han var besviken över alliansens ointresse för miljöfrågor. Klimatet är den viktigaste frågan av alla,
underströk han. Nu ska Sverige gå först och leda världen framåt när det gäller att hitta ersättningar för olja, kol och gas. Ett och annat kan bli fel, medgav han ödmjukt, men det gäller att inte hålla fast vid gammal teknik.
Och han upprepade det märkliga omdöme om sin regering som han tidigare uttryckt: Den bestod "inte till alla delar av briljanta människor." Men det viktiga var att driva på. Göran Persson söker ett nytt mandat från väljarna, inte för att få makt utan för att använda makten och göra samhället bättre.
Kärnkraften ska avskaffas när det finns ersättning för den. Om det innebär att stänga en reaktor under nästa mandatperiod, som vänsterpartiledaren Lars Ohly kräver, kunde han inte säga. Det beror på om man kan hitta en bra ersättning. Han hånade den borgerliga alliansen för att man inte hittat någon finansiering för kravet att avskaffa fastighetsskatten. Den socialdemokratiska regeringen skulle behålla skatten men se till att den inte gav staten mer pengar än i dag, alltså ungefär 28 miljarder.
Statsministern var kort sagt på strålande humör. Framtiden låg ljus framför honom och Sverige, och det fanns inga problem som inte gick att lösa. Pengarna strömmar in i statens kassa och äntligen kan man höja flera bidrag och behöver inte tänka på trista saker som åtstramningar och nedskärningar.
Den borgerliga alliansen var förstås usel och begrep sig inte på ekonomi. Man eftersträvade ett regimskifte där de fattiga skulle bekosta skattesänkningar för de rika. Att någon skulle kunna rösta på detta dåliga alternativ framstod naturligtvis som alldeles orimligt. De entusiastiska åhörarna applåderade och visslade. Och solen sken.
Gunvor Hildén | Fristående kolumnist
Gunvor.hilden comhem.se
Gunvor.hilden comhem.se