Nu talar alla om lärlingsplatser. Jan Björklund (FP) lanserade ett uppgraderat lärlingssystem i sitt tal i Almedalen i fredags och fick omgående stöd också från övriga allianspartier. Ett konkret förslag bör i så fall alltså kunna läggas fram redan i höst.
Socialdemokraterna markerade också intresse för lärlingssystem vid sitt ekonomiska seminarium någon dag tidigare. Det är kanske att vänta sig för mycket att regeringen och Socialdemokraterna ska kunna enas på alla punkter, men grundtankarna finns på båda sidor.
Så har det inte alltid varit. Socialdemokraterna har snarare gått in för att alla gymnasieutbildningar ska ge högskolebehörighet och beskrivit Björklunds och andras skepsis mot denna tanke som ett uttryck för bristande jämlikhetspatos. Men om alla ska gå gymnasielinjer som ger högskolebehörighet blir effekten snarare avhopp när skoltröttheten sätter in. Och avhopp leder sällan till jobb.
Nästan alla håller med om att trösklarna för den som för första gången söker jobb är för höga. Att sänka ingångslönerna eller ändra rejält i LAS är politiskt känsligt – men att införa yrkesintroduktion som ett led i gymnasieutbildningen kan vara lättare att genomföra och kanske också effektivare.
Så ter det sig i alla fall om man studerar ett antal länder som alla har längre ungdomsarbetslöshet än Sverige. Både Björklund och Magdalena Andersson (S) har särskilt lyft fram Österrike som inspiration. I Björklunds modell ska lärlingar kunna vara anställda i företag under sin utbildning. Under den del av utbildningstiden som de jobbar i ett företag ska de med hjälp av ett statligt anställningsstöd få avtalsenlig lön.
Lärlingsplatser löser inte alla problem kring ungdomsarbetslösheten. Men de ger ett antal effekter som är viktiga. Utbildningen kommer närmare verkligheten, de som deltar får arfarenhet av arbetslivet och motivationen hos skoltrötta att skaffa sig en utbildning ökar.
Andra länders lösningar kan inte alltid med framgång kopieras. Men skattepengarna kan användas till betydligt sämre saker..