Varumärket Saab är oerhört starkt. Allt annat till trots –när det blev tillräckligt billigt slog kinesiska Youngman och Pang Da till och köpte bilföretaget. Så kan man tolka fredagens avsiktsförklaring. Men som vanligt är ingenting säkert. Och det kommer att ta flera år innan vi vet om det finns plats för Saab på en föränderlig bilmarknad. Det ser i alla fall ljusare ut nu än på väldigt länge.
Koncernchefen Victor Muller firar som vanligt. Som vanligt får han också med sig de Saabanställda och facken. Och då, medan tårtorna skärs upp, är det kanske ofint att påpeka att det pågår en rekonstruktion (nyheten är att den inte avbryts), att det fortfarande inte finns en enda krona på bordet och att det ännu saknas godkännande från såväl GM som den kinesiska myndigheten NDRC.
Men bara det faktum att någon har deklarerat att man tror på Saab gör att hoppet återvänder i Trollhättan. Den här gången handlar det heller inte om någon obskyr sportbilstillverkare, utan om företag med verksamhet på världens snabbast växande bilmarknad.
Omdömet om entreprenören Victor Muller är mycket skiftande i Sverige. Den enklaste poängen att göra är att sol-och-våraren Muller dragit regeringen vid näsan, haft roligt med politiker och media några år och berikat sig på kuppen (sammanlagt 18 miljoner i årlig ersättning enligt SVT Rapports granskning). Nu har han kört Saab i diket och kan dra sig tillbaka till sin lyxvilla på Mallorca, heter det.
Men de som hela tiden trott på Muller är också de som haft mest med honom att göra. Kanske har de då sett en företagare med ett ärligt uppsåt att göra allt han kan för att väcka liv i ett företag som inte visat vinst (förutom en gång) sedan 1980-talet. Att han inte lyckats – han var faktiskt inte ens i närheten – kan då knappast läggas honom till last. Det är också värt att komma ihåg att Spyker Cars var det enda alternativet till konkurs när man kom in i bilden för knappt två år sedan.
Varje gång Saab varit nära undergången, och det börjar bli ett antal gånger nu, drar tidningsredaktionerna fram bilder på gamla V4:or och en rallykung uttalar sig lyriskt om framhjulsdriften. Men historien kan inte dölja det faktum att modern biltillverkning handlar om att anpassa sig till helt nya förutsättningar vad gäller storlek och bränsle, och där har inte Saab förmått att hänga med.
Youngman och Pang Da är dock inte intresserade av att förvalta ett europeiskt kulturarv. De vill göra affärer. Och om det innebär att sätta Saabs logotyp på en liten elbil för den kinesiska storstadsmarknaden, då hinner kanske inte produktionen i Trollhättan börja förrän det är dags att packa ihop för gott.
Det är nu, om affären går i lås före 15 november, som den verkliga utmaningen kommer för Saab och den svenska ingenjörskonsten. Under tiden är allt som vanligt. ”Lönen kommer på måndag”, utropar Victor Muller. Den som lever får se.