José Manuel Durão Barroso är väl inte en person som folk i allmänhet känner till. Han tillhör center-högern i sitt land och har inte gjort så mycket väsen av sig. Det mest pikanta som har kommit ut om honom är att han i sin ungdom var maoist.
Till hans förtjänster hör att han lyckades fixa ihop en regeringskoalition som ingen trodde var möjlig, en egenskap han får nytta av i kommissionen. Dessutom har han lyckats få ned Portugals stora budgetunderskott. I den djupa konflikten inom EU om synen på USA och kriget i Irak tillhör han USA-vännerna och är för kriget.
Att Frankrike och Tyskland kan stödja honom är därför något förvånande, i synnerhet som han kritiserat dem skarpt för att de i motsats till Portugal inte har lyckats få ned sina budgetunderskott under tre procent.
Det fanns från början en rad kompetenta kandidater till toppjobbet som ordförande i kommissionen. Men Frankrike kunde inte tänka sig en engelsman med motiveringen att England inte har euron och inte är med i Schengensamarbetet. England kunde inte tänka sig en belgare som är känd som federalist. Och så fortsatte motsättningarna. Alla kandidaterna föll bort.
Men kanske tycker många att den diskrete Barroso är just vad EU behöver. I ett läge där väljarna uppenbarligen inte känner någon entusiasm över EU är man kanske glad över att ordföranden för EU-kommissionen inte är någon starkt profilerad politiker.
Det betyder i sin tur att regeringscheferna bakom sina stängda dörrar får allt mer makt att bestämma i EU, medan kommissionens inflytande minskar. Göran Persson är säkert nöjd.
Så återstår då att se vilka som får de övriga posterna i kommissionen. Den svenska regeringen har inte velat säga någonting i detta ämne. Att den svenska kommissionären ska vara en socialdemokrat tycker regeringen är självklart, vilket det ju inte alls är. De två personer som har varit svenska kommissionärer, Anita Gradin och Margot Wallström, är båda socialdemokrater. Om någon ny person ska utses bör det givetvis vara en borgerlig politiker, exempelvis Carl Bildt eller Bengt Westerberg. Men så blir det inte.
Det är fortfarande oklart om Margot Wallström får komma tillbaka. Men nu låter det som om regeringen, eller snarare Göran Persson, föredrar portföljen med utrikeshandel eller inre marknaden framför miljön. Skvallret menar att detta betyder Leif Pagrotsky i stället för Margot Wallström. Men en kommissionär som är motståndare till euron är omöjlig och därför borde Leif Pagrotsky inte ens vara tänkbar.
Självfallet borde regeringen diskutera dessa frågor med oppositionen. Men den självtillräckliga regeringen kan inte ens tänka sig detta. Får jag be om största möjliga tystnad! är Göran Perssons motto. Det är riktigt dåligt.