Under två år, 2008–2010, hade Sverige en rödgrön opposition. Dessförinnan hade riksdagsarbetet under många år präglats av ett rödgrönt budgetsamarbete. Nu är den tiden förbi. Måndagens och tisdagens budgetförslag visar att det nu handlar om tre partier som var för sig söker väljare.
Det är en paradox att Socialdemokraterna, som ansågs hämmas mest av samarbetet, nu är allra mest hämmat på egen hand. Medan Miljöpartiet och Vänsterpartiet målar sina vårbudgetar i klaraste grönt och rött, orkar S bara med några halvkvädna visor i grått. Trots ny partiledning och kort om tid är det ändå anmärkningsvärt att man som största oppositionsparti bara låter tillfället glida förbi.
Hittills har rollfördelningen i S-ledningen varit att Håkan Juholt pekar framåt, långt framåt, i talarstolen. Medan partiledaren ägnar sig åt att höja pensioner, avskaffa barnfattigdomen och se till att tågen går i tid får den ekonomiske talespersonen Tommy Waidelich en miljard för att inrätta en ”kompetenskommission” som ska underlätta matchningen på arbetsmarknaden. Det måste betyda att den massarbetslöshet man ansett att regeringen skapat nu är ett minne blott.
För Waidelichs skull får man hoppas att det finns en politik att tala om när det är dags för höstbudget om fem månader.
Vänsterpartiet ger i stället intrycket av att äntligen ha blivit av med sin tvångströja av regeringsduglighet. Dammluckorna har åter öppnats för ett vänsterradikalt alternativ. Bort med överskottsmål och utgiftstak i statsfinanserna, och inflationen ska tillåtas bli högre. In med förmögenhetsskatt, arvsskatt och gåvoskatt och kraftiga skattehöjningar för normalinkomsttagare.
Inte nog med detta. Arbetslösa och sjuka ska få mer i bidrag och så ska valfrihetsreformerna rivas upp, liksom rutavdraget. S gör ingenting, det pånyttfödda V utnyttjar vårbudgeten till att ”utjämna klasskillnaderna i samhället”. 1970-talet är tillbaka och, precis som då, så kommer nästan ingenting av det partiet föreslår att genomföras.
Miljöpartiet har andra ambitioner. Språkrörskandidaten Gustav Fridolin sade nyligen att partiet ska bli en tredje kraft i svensk politik, ett alternativ till höger och vänster. Men just denna vårbudget var nog allra viktigast för Mikaela Valterssons personliga del, ett tillfälle att visa upp sig nära inpå språkrörsvalet där hon utmanar Åsa Romson om den kvinnliga posten.
I MP-förslaget finns delar där man går med regeringen (restaurangmoms och rutavdrag) och delar där man går emot (inte oväntat ska nästa jobbskatteavdrag användas för klimatsatsningar). Men man utmanar också med slopat sjuklöneansvar och sänkt arbetsgivaravgift för småföretagare. Svar från Centerpartiet att vänta?
Två rödgröna partier har kommit upp på vägen igen, och börjar få fart i gamla välkända hjulspår. Inget har tid att stanna för att hjälpa det tredje att komma upp ur diket.