Ny finansminister, samma budskap
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Anfall är bästa försvar, tycks finansministerns strategi ha varit. Regeringen är påtagligt pressad av hög arbetslöshet, låg sysselsättning, näst intill obefintliga marginaler i pensionssystemet samt — vilket förmodligen upplevs som det värsta — av vikande opinionssiffror. Väl medveten om att det bästa vapnet för en sittande regering med ett val i sikte är en stark ekonomi valde dock Nuder att ignorera orosmolnen.
Retoriken övertygar inte. Trots att Sverige befinner sig i en högkonjunktur väljer regeringen att låna för att få budgeten att gå ihop. Det egna målet om ett tvåprocentigt överskott i de offentliga finanserna över en konjunkturcykel är avlägset. Inte ens ett år när de ekonomiska hjulen snurrar för högtryck och möjligheten att samla i ladorna bör vara som bäst når regeringen upp till hälften av det uppsatta målet.
Finansministern försvarar misslyckandet med att regeringen i stället väljer att satsa på att bekämpa arbetslösheten. Mera bestämt är det den öppna arbetslösheten som ska "pressas tillbaka" — som det så uttrycksfullt heter. Receptet är välkänt sedan tidigare: Extrapengar till Ams, lönebidrag till särskilt utsatta grupper och en from förhoppning om att kommunernas för tillfället goda ekonomi ska leda till nyanställningar.
Men som moderaten Mikael Odenberg påpekade lät finansministerns anförande mest som ett bidrag i tv-programmet Har du hört den förut? — bortsett från att det fullständigt saknade humor. Den som i likhet med Mats Odell (kd) letar upp vårpropositionen från 10 april 1996 — för tio år sedan — finner att målet även då var att "pressa tillbaka" arbetslösheten. Då som nu hette statsministern Göran Persson. Då som nu sattes målet att den öppna arbetslösheten inte fick överstiga fyra procent. Då som nu var det genom att sätta personer i "åtgärder" som målet skulle uppnås — vilket endast skedde för en kort stund kring millennieskiftet.
Det mest slående i finansministerns anförande var dock inte vad han sade — utan vad han glömde bort. I kampen mot arbetslösheten fanns inte plats för några företag eller företagare. Jo, i förbifarten nämndes att små- och medelstora företag kunde vänta sig något litet extra i "exportstöd". I övrigt fick tystnaden tala. Regeringen är uppenbarligen angelägen om att människor ska få jobb, men bryr sig inte ett skvatt om dem som ska stå för anställningarna. Företag tas för givna och förbigås med tystnad — med undantag för när regeringen letar syndabockar för de skenande ohälsotalen.
På denna punkt framträdde den största skillnaden mellan regeringen och den borgerliga alliansen. Alla fyra borgerliga partier framhöll företagens betydelse för att skapa jobb — riktiga sådana — och därmed både öka sysselsättningen och få ner arbetslösheten. När det gäller nyföretagandet ligger Sverige långt under EU-genomsnittet.
Den som lusläser regeringens proposition finner till slut en "satsning" på företagandet. Överst på löfteslistan står förenklade regler för småföretagare. Jo, vi har hört även den förut.
I jämförelse med regeringen och stödpartierna framstod alliansen som både idérik och sammansvetsad, även om Pär Nuder gjorde sitt bästa för att ge sken av motsatsen. Men samstämmigheten i den ekonomiska politiken gör att
det blir snudd på löjeväckande när den fjärde företrädaren går upp i talarstolen för att kritisera regeringen — med samma exempel som föregående talare.
Ett lag som kämpar mot samma mål borde kunna göra en viss arbetsfördelning, utifrån respektive partis politiska profil. Det skulle både riksdagsdebatten och det borgerliga regeringsalternativet vinna på.