Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen slog visserligen påpassligt an ett tema som ser ut att bli avgörande i valrörelsen om två år. Det var träffande av Reinfeldt att tala om det svenska tjänstesamhället och den svenska modellens dygd. Hellre förekomma än förekommas av Stefan Löfvéns erfarenheter på arbetsmarknadens frontlinje, tycktes man resonera.
Men åhöraren lämnades ändå med intrycket att den moderata ledningen lider av trötthet.
I gårdagens sommartal i Gustavsberg utanför Stockholm verkade Fredrik Reinfeldt trots allt vara fylld av ny kraft. Jämfört med talet i Almedalen var sommartalets politiska innehåll tydligare. Stilen var betydligt friare och mer energisk.
Det betydelsefulla besked som gavs var att Reinfeldt kommer till Maramö för ett möte med allianskollegorna. Annie Lööfs inbjudan har i en dryg månad lämnats hängande i luften. Men nu verkar nya överläggningar mellan allianspartierna bli av. I en debattartikel i Dagens Nyheter föreslog Reinfeldt i går att allianspartierna nu börjar arbetet med att forma en gemensam valplattform inför 2014.
Det som lämnades osagt i talet har även det viss betydelse. Fredrik Reinfeldt preciserade, trots att höstbudgeten i stort lär vara färdigförhandlad, inte närmare hur regeringen tänker sig de tidigare utlovade satsningarna på forskning och infrastruktur.
I stället tillåts nu alliansledarna sjunga samstämt om viktiga investeringar i räls, väg och forskning samt för en sänkning av bolagsskatten.
Om dessa löften utmynnar i en höstbudget som motsvarar väljarnas förväntningar och tillgodoser de mindre regeringspartiernas behov av utrymme, är det ett tecken på att alliansregeringens inre arbete nu klaffar bättre än det gjort under den senaste tiden.
Moderatledningens egna problem kommer man ändå att behöva brottas med ett tag till. Fredrik Reinfeldt visade i sitt sommartal att han inte ska räknas ut inför valet 2014. Efter den senaste svackan kan han mycket väl komma tillbaka som en entusiastisk kandidat för återval. Men det kräver en uppryckning av ledarskapet runt honom.