Han föreslår att EU slår sina försvarsbudgetar ihop och tillverkar drönare, framtidens förarlösa stridsvapen. I dag köper de europeiska länderna sina drönare från Israel och USA, men kommissionen vill nu ta steget närmre mot en gemensam samordning kring försvarsmateriel.
Senare i år planeras det nya europeiska gränsövervakningssystemet, Eurosur, att tas i drift. Syftet är att förhindra gränsöverskridande brottslighet och att kunna stoppa ”illegala invandrare” som försöker ta sig in i Europa. Att rädda liv är också ett övergripande mål. Den nya tekniken, med förarlösa drönarplan utrustade med kameror, har förmågan att registrera även mindre båtar.
Varje sommar drunknar minst 2000 människor när de försöker ta sig över Medelhavet till Europa. Den arabiska vårens stridigheter har satt många människor på flykt. Många dör på vattnet, och de som når europeisk mark möts ofta av kalla handen. Det vittnar om den ignorans som flyktingarnas utsatta situation möter.
Frågan är vad dessa drönare skulle användas till. Kanske kommer EU verkligen att lägga fokus på att upptäcka nödställda människor för att rädda deras liv. Det mindre humana alternativet är att använda den nya tekniken till att scanna av Medelhavet och Nordafrikas kust, med syftet att snappa upp människor som planerar att fly. Erfarenheter från hur EU:s medlemsländer behandlar flyktingar tyder dessvärre på att fler kommer stöta på svårigheten i försöket att nå ”fästing Europa”.
Att samordna de europeiska länderna för en effektivare försvarsindustri kan i och för sig vara positivt, men frågan rymmer många aspekter. Om dessa drönare kommer användas till att jaga och stoppa flyktingar på väg till EU är det ett bakslag. Att tillverka drönare är dyrt, och om EU känner mindervärdeskomplex jämte USA är det förståeligt att kommissionen vill att länderna samverkar. Kostnaden för de liv som släcks i Medelhavet varje år går givetvis inte att beräkna i pengar, men moraliskt borde frågan inte vara svår.