Nya fördraget bästa lösningen
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Vad som kommer att hända i Tjeckien är mer oklart. Där finns en känsla av nostalgi, att det var bättre förr innan landet gick med i EU. Kanske är det så att Tjeckien blir ett större problem än Irland.
Förhoppningsvis kommer ändå alla EU-länder till slut att ha skrivit under fördraget nästa år. Men mycket talar för att vanliga EU-medborgare inte kommer att märka någon stor skillnad. EU får visserligen en ordförande - men inte en president som kritikerna älskar att kalla uppdraget. Om vederbörande får någon särskild makt beror det mer på personligheten än på den formella positionen.
Men EU ska ju få mer makt, invänder kritikerna. Det gäller till exempel polissamarbete och invandring, vilket bör leda till en mer effektiv hantering av frågorna. Också vad gäller miljöpolitiken kommer EU att få mer att säga till om.
En annan viktig punkt är att den svenska riksdagen genom Lissabonfördraget får mer makt: Den får möjlighet att tillsammans med andra parlament bromsa sådan EU-lagstiftning som skulle ge EU för mycket makt. Jämfört med om Nicefördraget är kvar får Sverigeytterligare två ledamöter i EU:s parlament.
Den stora fördelen med Lissabonfördraget kommer inte att märkas särskilt mycket i Sverige men däremot i Bryssel. Fördraget innebär en förenkling av de krångliga och delvis motsägande reglerna i det nu gällande Nicefördraget, som förhandlades fram under stor tidsnöd under långa nattliga förhandlingar.
Tvärtemot vad man skulle tro handlar Lissabonfördraget inte om de svenska kollektivavtalen. Det handlar framför allt om att effektivisera unionen och göra det möjligt att ta emot nya medlemmar. Lissabonfördraget är sannerligen inte en idealisk lösning. Det präglas av kompromisser mellan länder som egentligen har mycket olika syn på EU:s uppgifter. Det räcker med att nämna jordbrukspolitiken och synen på Ryssland. Men fördraget är i dagens situation det bästa möjliga.
Stora uppgifter ligger framför EU. Att samordna klimatpolitiken inför det internationella klimatmötet nästa år är en av de viktigaste. Den internationella finanskrisen ställer också stora krav - redan nästa vecka kommer förslag om ett stort stimulanspaket. Jordbrukspolitiken måste reformeras. Nya medlemmar kommer att tas med. Att EU behövs är en självklarhet.
Tänk om den svenska debatten äntligen skulle ägnas åt konstruktiv EU-politik i stället för det eviga kritiska ältandet!