Det finns snart lika många varianter på styre som det finns kommuner och landsting vilket är helt naturligt med tanke på valresultaten. Regionens variant är densamma som i exempelvis Stockholms stad, med en viktig skillnad. Att man inte har majoritet.
Det saknas ett futtigt mandat för den blågröna femlingen i Uppsala och det kan visa sig vara viktigt. En minoritet är alltid en minoritet, oavsett om det är ett mandat eller hundra som avgör. Det finns ändå skillnader mot andra församlingar som gör att det här styret ändå kan hålla i fyra år. Dels är alliansen samlad, dels finns inget rödgrönt alternativ då V hoppade av tidigt under förra mandatperioden. Och från Socialdemokraterna har det varit tyst, förutom att mångåriga regionrådet Börje Wennberg meddelat att han slutar. Det finns alltså inget i dagsläget som tyder på att det inte kommer att bära till 2022.
I grunden är det bra med täta maktskiften just i landstinget/regionen. Det behövs friska krafter för att ta sig an den utmaning som alltid tycks glida regionpolitikerna ur händerna, ekonomin i allmänhet och Akademiska sjukhuset i synnerhet. Det nya styret tänker nu se till att budgeten hålls 2019, att sjuksköterskorna slutar fly från sjukhuset och att vården ges så nära patienterna som möjligt (alla ska inte åka till akuten). Eviga problem och lycka till, säger kanske den luttrade. ”Jag är född optimist”, säger Malin Sjöberg Högrell (L), ny ordförande i sjukhusstyrelsen för Akademiska till UNT. Det är onekligen en bra början.