Det finns flera skäl till EU:s motvilja att släppa in Turkiet i unionen, främst ideologiska. Landet ansökte om medlemskap i EU redan 1987, men blev inte accepterat som kandidatland förrän 1999.
Ett skäl är att Turkiet enligt vissa inte har någon plats i EU då det varken är kristet eller egentligen tillhör Europa rent geografiskt. Endast fem procent av befolkningen bor i den europeiska delen av landet.
Här är det en fråga om att tänka nytt, stort och utanför ramen. Turkiet må till största delen ligga utanför det vi rent geografiskt kallar för Europa i dag, men vad spelar det för roll? Det finns inget egenvärde i att bara släppa in länder som ligger inom Europas gränser.
I dag är kristendomen den dominerande religionen i EU. Den största partigruppen i Europaparlamentet, EPP, innehåller kristdemokratiska och konservativa partier som vill värna Europas kristna arv genom att skriva in det i den kommande konstitutionen. Detta skulle troligen stänga dörren till EU för det muslimska Turkiet. Men är det inte i det sekulariserade väst vi brukar hävda att religionen inte har någon plats i statsapparaten?
George W Bush verkade inte heller överdrivet bekymrad över dessa potentiella hinder under Nato-toppmötet i veckan, när han förklarade att Turkiet är en naturlig del av Europa som bör integreras i EU så snart som bara möjligt är.
För att Turkiet ska kunna bli en del av EU krävs emellertid mer än ett öppet sinne från övriga Europa. Enligt Köpenhamnskriterierna måste kandidatländerna bland annat uppvisa institutionell stabilitet, ett område med betydande brister i den turkiska statsförvaltningen. Turkiet har sedan början av 80-talet styrts med varierande grad av inflytande från militären, som har svårt att underordna sig folkvalda beslutsfattare.
Vidare behandlar Köpenhamnskriterierna skydd för minoriteter och mänskliga rättigheter. Den kurdiska minoriteten har förvisso fått rätt att ge ut böcker på sitt språk, men det finns öppna paragrafer i lagen som kan tillämpas godtyckligt i syfte att tysta de mest högljudda rösterna. Dödsstraffet har avskaffats i fredstid, men militären har ännu inte förklarat fred efter stridigheterna mot PKK.
Inte heller frågor om militär övermakt, godtycklig rättstillämpning och dödsstraff verkar alltså Bush anse vara av tillräckligt stor vikt för att tills vidare hålla Turkiet utanför EU.
Ett nytt Europa håller på att formas och ingen vet i dag hur slutresultatet kommer att se ut. Däremot vet man vilka ledord man vill konstruera unionen efter: frihet, mänskliga rättigheter och demokrati. Därför är det viktigt att EU fortsätter att ställa krav på kandidatländerna, så att en union med gemensamma demokratiska principer kan skapas och utvecklas.