Nya ord men gammal politik

LEDARE Det är ett på många sätt sargat kristdemokratiskt parti som håller kommundagar i Umeå under helgen. I folkomröstningen om euron gick en majoritet av partiets väljare emot partilinjen och röstade nej till den gemensamma valutan. Någon given efterträdare till Alf Svensson finns inte.

Uppsala2004-01-31 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Partiledarstrider kostar alltid på i form av intern anspänning. Som om inte det vore nog väntar en tuff uppgift för Hägglund eller Odell — vem det nu blir som segrar. Partiets opinionssiffror fortsätter att dala. Nästan två tredjedelar av väljarna har övergett partiet sedan succévalet 1998 och nu är fyraprocentsspärren farligt nära.

Att i det läget våga sig på en drastisk förändring av familjepolitiken — kristdemokraternas signum — verkar onekligen vågat. Men det är precis vad partiet påstår sig göra.
Kristdemokraterna säger sig ha lyssnat på vad svenska barnfamiljer vill. Föga förvånande är det mer tid med barnen, höjda tak i föräldraförsäkringen och höjd ersättningsnivå. Partiets gamla käpphäst vårdnadsbidraget försvinner — men ersätts av det nya begreppet barndagar.
Föräldrarna ska få en klumpsumma om 60 000 kronor per barn, att använda för att vara ledig hemma eller finansiera någon alternativ barnomsorg.
Frågan som kristdemokrater — och uppenbarligen många föräldrar — ställer sig är varför kommunen bara ska ge pengar åt de föräldrar som sätter sina barn på dagis. Det spar ju kommunens kostnader för en dagisplats om en förälder stannar hemma.

Så kan möjligtvis den resonera som tror att kommunen har oändliga resurser och att kommunens enda uppgift är att dela ut dessa pengar till olika grupper. Eftersom en barnomsorgsplats i Uppsala kommun kostar ungefär
75 000 kronor per barn och år kan väl en förälder få åtminstone 60 000 kronor för att själv ta hand om barnen?
Det kristdemokraterna helt bortser ifrån är att kommunen får sina pengar från skatteintäkter. Skatteintäkterna i sin tur kommer från människors arbetsinkomster. Och det är bara föräldrar som har barnen på dagis som kan arbeta och ordna pengar både till den egna familjen och till kommunens skattekista.

Att ta pengar från dem som arbetar för att kunna uppmuntra människor (återigen — läs: mammor) att inte arbeta är inte bara ekonomiskt ohållbart i en tid då Sveriges stora problem är att allt färre tvingas försörja allt fler. Det är dessutom orättvist. Men något kristdemokratiskt nytänkande är det inte.
Läs mer om