Gudrun Schyman fortsätter att spöka i Vänsterpartiet, snart tio år efter att hon lämnade posten som partiledare. Lars Ohly har något oförtjänt fått hård kritik för att partiet under hans ledning har backat i val efter val, när det egentligen har återgått till den storlek det alltid har haft. Undantaget åren med Gudrun Schyman då.
I går föreslog Vänsterpartiets valberedning Jonas Sjöstedt som ny partiledare. Och om det är någon som kan lyfta Vänsterpartiet över de vanliga fyra, fem procenten, så är det Jonas Sjöstedt.
Riksdagsledamoten och den tidigare Europaparlamentarikern är en erkänt kunnig politiker och debattör, som vunnit ett stort erkännande både inom och utanför sitt parti. I riksdagsvalet kryssade en tredjedel av Vänsterpartiväljarna i Västerbotten Jonas Sjöstedt. Partiet ökade dessutom sitt stöd i valkretsen, samtidig som man backade i riket. Den blivande partiledaren hade sannolikt en stor del i detta. Det är ingen slump att han nämndes i partiledardiskussionen redan när Gudrun Schyman skulle ersättas.
Men hur duktig och verbal Jonas Sjöstedt än må vara, är framgången inte given. Det är inte ens säkert att Gudrun Schyman skulle kunna uppnå de resultat hon uppnådde 1998 i dag. Vänsterpartiet har inte hängt med när det svenska partilandskapet förändrats. Under 90-talet och början av 2000-talet kunde man locka över missnöjda vänsterväljare från Socialdemokraterna. Regeringspartiet fick klä skott för de tuffa budgetsaneringar som hade genomförts.
I dag existerar inte dessa väljarströmmar. Missnöjda socialdemokrater väljer Moderaterna, Miljöpartiet eller soffan – inte Vänsterpartiet. Också rödgröna väljare har vant sig vid valfrihetsreformer, avregleringar och sänkta inkomstskatter.
När missnöjet med dagens politik snarare riktas mot vissa konsekvenser av ett fritt skolval eller avskaffat apoteksmonopol, mot att inte alla har fått lika stora skattesänkningar, då lockar inte Vänsterns ytterkantsposition.
Jonas Sjöstedt har ett styvt jobb framför sig. Det är inte så att han likt Håkan Juholt och Socialdemokraterna måste hitta en linje. Vänsterpartiets åsikter finns redan där – och det är just de som är problemet. Ska Jonas Sjöstedt ha en chans att lyfta sitt parti, måste centrala linjer omprövas. Han inser nog det, men gör partiet det?