Statliga utredningar brukar tillsättas för att svara på konkreta sakpolitiska frågor: Hur bör pensionssystemet utformas? Hur bör fastighetsbeskattningen se ut? Vilka blir effekterna om vi går med i EMU? Frågan om vad som får människor att fastna i främlingsfientliga attityder är av ett helt annat slag och de svar som kan ges hör snarast hemma inom forskning och teoribildning i ämnen som psykologi och sociologi.
Det inser nog också migrationsminister Erik Ullenhag. Ändå har han nu tillsatt en utredning som ska studera just denna fråga och dessutom ge förslag på hur utbredningen av främlingsfientlighet i samhället kan hejdas. Att syftet i första hand är att göra en politisk markering framgår av valet av utredare, förre folkpartiledaren Bengt Westerberg.
Westerbergs uppdrag innebär dock inte att han ska bedriva egen forskning. I stället ska han kartlägga de iakttagelser som gjorts och de resonemang som förs inom den forskning som redan finns. En delrapport om främlingsfientlighet bland unga, riktad mot judar, muslimer och romer, ska läggas fram i augusti nästa år och hela utredningsarbetet redovisas i oktober 2012.
Statliga utredningar ägnas som sagt normalt åt andra typer av frågeställningar. Men en regerings första och sista skyldighet är att agera politiskt. Den får aldrig förhålla sig passiv till trender och värderingar i samhället.
En jämförelse med Danmark visar vad saken gäller. Där har en borgerlig regering gjort sig beroende av ett uttalat främlingsfientligt parti och avhänt sig varje möjlighet att själv påverka värderingsutvecklingen i samhället i en annan riktning. Detsamma har nyligen inträffat i Holland.
Den svenska regeringen är fast besluten att uppträda annorlunda – och likadant är det med de röda och gröna oppositionspartierna. Bengt Westerberg symboliserar i sin partiledargärning mer än de flesta det motstånd mot främlingsfientlighet som goda krafter i många partier ser som ett grundläggande och sammanhållande kitt i det demokratiska samhället. Att det är han som nu ska gå på djupet med främlingsfientlighetens olika uppenbarelseformer är starkast möjliga signal om var regeringen står.
Samtidigt är det en signal till dem som riskerar att utsättas för hot och hets. Främlingsfientlighet kan inte förbjudas, men de som hotas av främlingsfientliga grupper ska veta att dessa grupper inte har några sympatier i landets politiska ledning. Visst kan det markeras också genom en statlig utredning.