Groteska pensioner till näringslivets toppar, väldiga fallskärmar och bonusar till direktörer i privata företag, men också åt statliga och kommunala förvaltningschefer, karteller mellan företag i viktiga branscher.
Det var bakgrunden när den s k Förtroendekommissionen tillsattes för ett par år sedan. Dess uppgift var att få fram förslag, både till självsanering och lagstiftning, med syftet att återställa det då i kanten något naggade förtroendet för näringslivet.
I det trista syftet att hålla tummen i ögat på näringslivet och samtidigt legitimera sin passivitet i fråga om åtgärder för att förbättra företagsklimatet och stimulera tillväxten har regeringen utnyttjat den "näringslivets förtroendekris" som ledde fram till att Förtroendekommissionen tillsattes.
När nu resultatet av dess arbete föreligger kan man konstatera att kommissionen för ett nyanserat resonemang, vilket hedrar den och samtidigt gör resultatet av dess arbete svårare att utnyttja politiskt mot näringslivet.
Kommissionens ordförande, förre finansministern Erik Åsbrink, konstaterade således i går när kommissionen överlämnade sitt betänkande att det inte handlar om någon allmän förtroendekris för näringslivet. Krisen berör en del storföretag och en del företag inom finanssektorn.
Men mindre företag åtnjuter tvärtom ett stort förtroende, fastslog han. Problemen i avgränsade delar av näringslivet, där kommissionen har en hel del goda förslag, duger alltså inte som skäl för allmän passivitet.