Nyttigt med maktväxling
Inget parti bör regera för länge. Kanadas liberala parti har blivit något av ett "evigt" regeringsparti med allt vad detta för med sig. Även om premiärminister Paul Martin inte själv har någon skuld i den korruptionsaffär som ledde till det nyval som hölls i går, så skadade den ändå partiet.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Kanada över provins- och språkgränser och framstått som garant för de många invandrarnas möjlighet att göra sig gällande.
Men en sådan dominans skapar också en maktapparat som tenderar att bli både självgående och självtillräcklig. Den tillträdande konservativa regeringen under den ungdomlige Stephen Harper kommer att göra sitt bästa för att bryta liberalernas särställning i kanadensisk politik. Men Harpers eget regeringsunderlag blir skakigt.
De konservativa saknar egen majoritet och måste alltså få stöd från något mindre parti. Det socialdemokratiska partiet New Democrats har för få mandat för att bli ett tillräckligt underlag i jämna voteringar och står ideologiskt för långt från premiärministern för att vara en naturlig allierad. Separatistpartiet Bloc Québecois har mandat så det räcker men har också en helt egen agenda och är ingen pålitlig partner.
Till detta kommer att Harpers eget parti är en med möda hopfogad koalition mellan moralkonservativa av det slag som finns bland republikanerna i USA, radikala skattesänkare och högerpopulister som i första hand representerar sina egna provinser. Det är inte självklart att denna allians håller samman när den gemensamma fienden beseg-rats. Det skulle förvåna om den nya regeringen överlever hela mandatperioden.
Ändå är det positivt för balansen i Kanadas politik att det nu åter finns två partier och inte bara ett som har förankring i större delen av landet och med trovärdighet kan göra anspråk på regeringsmakten. Konkurrens och maktväxling är bra för varje land — på båda sidor av Atlanten.