ÖB och systemfelet
Försvaret skall ställas om från invasionsförsvar till insatsförsvar. Det skall svara för ökade internationella insatser och behålla en hög utvecklingspotential och samtidigt inleverera ett antal ytterligare miljarder till statskassan.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I förhandsspekulationerna talas det redan om nedläggning av ytterligare omkring tio militära förband och friställning av drygt 5 000 anställda från försvarsmakten. Men till det kommer de nya s k "svarta hål" i försvarsekonomin i storleksordningen 5—6 miljarder kronor som uppdagats på senare tid.
Om hänsyn skall tas även till dessa "svarta hål" blir neddragningen avsevärt större än de 6 miljarder som ÖB räknar med i sitt mest pessimistiska scenario. Då hamnar vi rimligen i ett panikläge med ytterligare drastiska nerläggningar med lika allvarliga som svåröverskådliga konsekvenser i fråga om kapitalförstöring och möjligheter att bevara försvarsförmåga och kompetens. Om man å andra sidan gör som så många gånger tidigare, blundar för verkligheten, lär framtiden bjuda på nya panikbromsningar.
Det finns fog för kritik mot försvarets ekonomiska kompetens — och ministrar och politiker brukar inte heller vara sena att peka finger åt försvaret. Inom försvarsmaktens ledning finns en medvetenhet om detta problem, och åtgärder vidtas också för att komma tillrätta med det. En civil ekonomichef har anställts och det pågår ett samarbete med Ekonomistyrningsverket för att skapa fungerande rutiner.
Men att lämpa över hela skuldbördan på försvaret är ohederligt. Det är inte försvarets fel att politikerna inte förmår följa upp försvarsbesluten. Det finns, som försvarsutskottets ordförande Eskil Erlandsson (c) med sympatisk öppenhet erkände vid Folk och försvars rikskonferens, också ett "systemfel" i försvarspolitiken.
Kanske gav ÖB Håkan Syrén en viktig förklaring till systemfelet i försvarspolitiken med sin plädering i går för "nya spelregler". Det regelverk som i dag gäller för värnplikt, materiel- och personalförsörjning är tillämpliga på det försvar som är under mer eller mindre framgångsrik avveckling, det s k "förrådsställda invasionsförsvaret". Regelverket behöver ändras så att det passar ett "insatt insatsförsvar".
Under alla omständigheter blir det nu ännu tydligare att vi varken vill eller förmår upprätthålla ett totalförsvar längre. Därmed faller också förre försvarsministern Thage G Petersons proklamationer om s k återtagning,
d v s möjlighet att återupprusta försvaret om det skulle behövas, platt till marken. Och naturligtvis kan ett sådant försvar inte i längden bära upp alliansfriheten.