Hans viktigaste politiska resultat, sjukförsäkringsreformen, kom i vanrykte på grund av krånglande datasystem. Den avhoppade NSA-medarbetaren Edward Snowdens avslöjande av massövervakningen av internationell datatrafik skadade USA:s relation till viktiga allierade. Kongressen misslyckades med att anta en budget för 2014, med resultatet att den federala statsmakten delvis fick stänga.
Tilltron till presidenten har sjunkit kraftigt – och det är inte mycket tröst att förtroendet för kongressen är ännu lägre.
Natten till i går höll Obama det årliga stora presidenttal som kallas State of the Union. Han var tvungen att ta tillbaka initiativet, både för sin egen skull och för att förbättra Demokraternas position inför kongressvalen senare i år. Men den enda strategi som just nu står till buds i det extremt polariserade politiska klimatet i USA är att styra med presidentdekret på områden där kongressen inte förmår samarbeta men presidenten själv har möjlighet att fatta beslut.
Alltså aviserade Obama egna beslut på ett antal områden där han sannolikt har stora delar av opinionen med sig som höjda minimilöner i statlig tjänst, likabehandling mellan män och kvinnor och en invandringsreform. Republikanerna i kongressen kan välja att samarbeta – eller inför kongressvalen framstå som motståndare till åtgärder som många väljare uppskattar.
Obama har i flera år fått intern kritik för sin ambition att regera i samförstånd med både demokrater och republikaner i kongressen. Det är svårt att se att den ambitionen i sig skulle vara felaktig. Hela det amerikanska systemet har historiskt byggt på strävan efter samförstånd och de flesta stora beslut brukar ha stöd över partigränserna.
När Obama nu till sist väljer en annan linje så är det i sista hand en konsekvens av Republikanernas tilltagande extremism. Presidenten börjar om. Frågan är om oppositionen förmår göra detsamma.