Teori och verklighet skiljer sig alltid åt och för en amerikansk president ligger skillnaden mellan framgång och misslyckande ofta i att lära sig av sina misstag. President Obama har lärt sig att det var ett misstag att så länge försöka få med sig republikanerna på sin politik.
Ambitionen att in i det längsta förhandla och övertala var visserligen högst begriplig. En viktig orsak till valsegern 2008 var Obamas löfte att överbrygga de ideologiska motsättningarna mellan demokrater och republikaner. Men när i stort sett varje förslag han lade fram förkastades och förhalades av republikanerna i kongressen blev strategin, när presidentvalet närmade sig, att låta dem framstå som omedgörliga och destruktiva. Obama, däremot, var den mogne pragmatikern som satte nationella intressen framför snävt partipolitiska.
Så tillvida att han återvaldes kan strategin sägas ha lyckats. Opinionsätningar visar också att republikanerna får merparten av skulden för kongressens oförmåga till samarbete. Frågan är nu hur Barack Obama kommer förvalta sina erfarenheter från sin första mandatperiod under sin andra.
Att döma av installationstalet i måndags lär han hålla fast vid sin strategi. Det var nämligen en renodlad plädering för statens och politikens ofrånkomliga roll i samhällsutvecklingen. Välfärdssaten förslavar inte utan befriar, löd budskapet. Till skillnad från Ronald Reagan och dagens republikaner anser den nuvarande presidenten att ”Washington” inte är problemet utan lösningen. De ideologiska skiljelinjerna ligger alltså fast och det är uppenbart att Obama numera uppfattar detta faktum som en fördel.
Förklaringen ligger i analysen av förra årets val. Obama återvaldes och demokraterna gick fram över på bred front mycket tack vare att de framstod som representativa för mittfältet, för den politiska normaliteten. Vad republikanerna kallade för ”klasskrig” uppfattades i stället som ett försvar av grundläggande värderingar om rättvisa.
Det gäller alltså för Barack Obama att smida medan järnet är varmt. Republikanerna är på defensiven, ekonomin har återhämtat sig och USA längtar efter handling. Obama lär därför utnyttja sin chans, sin andra chans, och gå på offensiven under de närmaste månaderna med förslag om reformering av vapenlagarna, en ny immigrationslagstiftning, miljöpolitiken och förändringar av skattesystemet.
Tiden för handling sträcker sig fram till kongressvalet 2014. Sedan, när ledamöterna inte längre är politiskt beroende av en president som inte kan omväljas, är manöverutrymmet begränsat. Men i dag behärskar Barack Obama scenen och han har väljarna med sig. Installationstalet innehöll flera fina formuleringar, men den viktigaste löd: ”We must act now!”