I morgon söndag håller USA:s representanthus extramöte för att besluta om den överenskommelse som ska hindra det så kallade budgetstupet, fiscal cliff, en rad skattehöjningar och utgiftsminskningar som annars träder i kraft vid årsskiftet. Men frågan är om man får någon uppgörelse att ta ställning till. Under natten till lördagen inleddes de avslutande förhandlingarna då president Barack Obama kallat till de ledande kongressledamöterna, två från varje parti. Förutsättningarna är allt annat än goda.
Det kan tyckas att Obama har minst att förlora på ett sista haveri i den infekterade frågan. Dels får han igenom en av sina stora valfrågor, återställda skattenivåer för de rikaste, dels är det uppenbart att det är starka krafter inom det republikanska partiet som förhindrat en uppgörelse. Men även för presidenten är det mycket som står på spel.
Barack Obama har sedan han tillträdde 2009 försökt få ekonomin på rätt köl, och i höst syns för första gången positiva tecken i form av tillväxt, nya jobb och viss framtidstro. Budgetstupet skulle föra honom tillbaka till ruta noll igen. Skattehöjningarna slår brett då även de med normalinkomster, som fick skatten sänkt i det stora stimulanspaketet 2009, får betala. Följden kan bli recession i USA, och fördröjd återhämtning för hela världsekonomin.
Den republikanska majoriteten i representanthuset kan alltså om några dagar få se skatterna höjas och försvarsutgifterna skäras ned. Det enda positiva för dem och deras väljare är att andra neddragningar i välfärdssektorn genomförs samtidigt. Ändå blir det sannolikt ingen uppgörelse och senator Bob Corker (rep) kan sägas personifiera oviljan när han säger (Roll Call 28/12) att skattehöjningarna ändå kommer att tas tillbaka med en ny lag i början av nästa år.
Det är också fullt möjligt att budgetstupet kan hanteras, att de katastrofala följderna uteblir. Men i processen kommer förtroendet för amerikansk ekonomi att skadas, och den bräckliga återhämtningen att bromsas. Detta räknar säkert Bob Corker med, och att det ska drabba den sittande presidenten. Däremot räknar han säkert inte med att förtroendet för hans parti och dess företrädare skadas i motsvarande grad.
Det nyvalda representanthuset, med fortsatt republikansk majoritet, börjar sitt arbete en vecka in på det nya året. De senaste två åren har inneburit en ständig blockering av presidentens förslag, och det finns inget som tyder på att samarbetsklimatet blir bättre framöver. I så fall kan vi räkna med nya ultimatum i ett skyttegravskrig som aldrig tycks upphöra.
Den stora frågan är när de båda partierna ska sätta sig ned och enas om en politik som sätter landet först. USA är fortfarande världens ledande ekonomi. Men ingenting varar för evigt och nu är det dags att de många signaler som skickats sedan 2008, av kreditvärderingsinstitut och andra, når fram till Washington.
Barack Obama och Demokraterna har självklart en del av ansvaret för den uppkomna situationen, men huvuddelen vilar tungt på motståndaren, Republikanerna.