Nära en halv miljon anställda under 35 år i Sverige väntar på ett jobb som bättre överensstämmer med deras utbildning. Att ha ett arbete är naturligtvis bättre än att vara arbetslös men många av dessa unga löper risken att aldrig få ett arbete som motsvarar deras utbildning och kompetens.
I väntan på den anställning som de utbildat sig för går åren och deras kunskaper faller i glömska eller blir föråldrade.
Svenskt Näringsliv försöker i rapporten En halv miljon i vänta-på-jobb punktera många politiska partiers standardsvar på frågan om vad man ska göra åt ungdomsarbetslösheten. Att utbilda till varje pris är inte alltid den bästa lösningen, menar organisationen.
Svenskt Näringslivs lösning på problemet är fler företag, fler företag som kan suga upp den mer och mer välutbildade arbetskraften. Det är en viktig väg, men långt ifrån den enda. Vad hjälper det om det växer upp en rad nya företag om företagarna inte förmår värdera den utbildning som arbetskraften har?
Det som behövs är en genomgripande attitydförändring, inte bara hos företagen utan också i politikerleden, fack och inte minst hos allmänheten.
I stora företag och stora organisationer är nog det här inget stort problem. Där vet man när det behövs en civilingenjör eller en teknologie doktor för en uppgift. Det är i de mindre företagen som det behövs förändringar och förståelse för att väl- och högutbildade personer kan bidra till att företagen utvecklas och blir mer hållbara och lönsamma.
I utbildningsväsendet och sjukvården, till exempel, finns det ofta klara kriterier på vilken utbildning som krävs för vissa jobb och ingen skulle ens komma på tanken att inte anställa någon som inte har medicinarutbildning på en läkartjänst.
Detsamma gäller många andra områden, inte minst inom utbildningsvärlden där universitet och högskolor och de kommunala skolorna också har klara kriterier. Dock finns det en tendens att tumma på regelsystemet, inte minst på högskolor som har svårt att locka exempelvis disputerade lärare. Även inom friskolesystemet finns det obehöriga lärare.
Den situation som Svenskt Näringsliv målar upp borde vara en skakande läsning inför spurten i valrörelsen. Mera utbildning, ja gärna, men när sedan utbildningen ska användas blir det plötsligt ganska ointressant att diskutera kompetenshöjning i arbetslivet.
Många gånger saknas en respekt för utbildningens värde eftersom den felaktigt sätts i samband med människovärde. I arbetslivets Jante ska helst ingen känna att den har en värdefull kompetens och framför allt inte tala om den. Att så många därför sitter med obrukad kunskap är därför inte konstigt.