Och så glömde vi bort Haiti...

Den senaste veckan har svenska medier rapporterat om dödsfallen efter orkanen Sandy - i USA. När vi glömmer och marginaliserar dem som drabbas hårdast av katastrofer skyfflar vi dem ännu längre in i isolering och fattigdom.

Haiti, efter ännu en orkan.

Haiti, efter ännu en orkan.

Foto: Dieu Nalio Chery

Uppsala2012-11-04 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Ett 50-tal döda, minst 20 saknade. 200 000 hemlösa bara i Port au Prince – vid sidan av de 370 000 som bott i tältläger i två år. Maten bortspolad. Dricksvattnet förorenat. Kolera. Och runt hörnet: en svältkatastrof! Sandy sopade undan allt sedan Isaac med flera orkaner gjort förarbetet. Detta i ett land som inte rest sig efter jordbävningen 2010, då 200 000 människor omkom.

Vi talar alltså om Haiti. Eller – gör vi verkligen det? Läget i Karibien ägnades i onsdags någon minut efter Aktuellts massiva rapportering från USA. Som i en bisats. Fastän Sandy slog till i Karibien redan förra helgen, och uppgifter om följderna har funnits nästan lika länge. Även på Kuba och Jamaica har människor dött och skördar har förstörts. Men svenska medier fortsätter huvudsakligen att rapportera om antalet döda – i USA.

Detta hör till sedvänjan. Det handlar om ”närhet”, men inte nödvändigtvis av geografisk art. Snarare identifikation: Vi reser till USA, har släkt och vänner där. Ser tv-program och filmer därifrån. Utspelar sig inte de flesta katastroffilmer för övrigt i USA?

Och visst är läget allvarligt för landet! Förutom många dödsfall och stor förödelse kan stormen betyda ett avbräck för världens kanske viktigaste finanscentrum. Vilket förstås kan påverka resten av världen. Självklart måste medierna rapportera om detta. Amerikanernas storm är vår storm.

Vi kan ju ändå inte föreställa oss hur det är att leva i leriga tältläger. Utan elektricitet, mat och dricksvatten. Haitiernas katastrof är inte vår katastrof. Eller?

Fattigdomen och ojämlikheten i världen är vår tids viktigaste utmaning. Att inte vända på perspektiven och, så gott vi kan, spegla situationen på de värst utsatta platserna i världen är ett cyniskt, etnocentriskt tänkande som bara leder till större isolering och nöd för de fattigaste. Haitiernas situation hade behövt hamna i strålkastarljuset även utan Sandy. Det hjälpte nu inte ens med ännu en naturkatastrof för att de skulle bli intressanta för oss.

Om några veckor kan drabbade amerikaner förhoppningsvis börja leva ett någorlunda normalt liv igen. De flesta kommer att ha elektricitet, mat, vatten och torrt husrum. (O)ordningen på Wall Street kommer inte att alltför mycket påverka den redan vikande konjunkturen.

Har vi journalister verkligen förmedlat en korrekt och rättvisande bild av orkanen Sandys härjningar?

Läs mer om