Offras för Persson?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
För att kväva varje tänkbart missförstånd i sin linda. Det är inget tvivel om att den kritik som Katastrofkommissionen riktar mot UD och det sätt på vilket departementet skötte eller, rättare sagt, misskötte räddningsinsatserna från begynnelsen är välgrundad.
Det råder inte heller någon tvekan om att Laila Freivalds i egenskap av departementschef bär det yttersta ansvaret för dessa brister och därmed i hög grad är värd kritik. Omdömeslösheten att gå på teater kvällen efter katastrofen sticker givetvis i ögonen. En viss kantighet i den personliga framtoningen och en benägenhet att skylla ifrån sig på underlydande lägger ytterligare sten på bördan.
Får man tro en på lördagen offentliggjord, av tidningen Aftonbladet beställd, Sifo-mätning skulle svaret på den inledningsvis ställda frågan vara att en majoritet på 51 procent av "svenska folket", närmast förkroppsligat av tusen intervjuade, tycker att Freivalds bör avgå till följd av kritiken från Katastrofkommissionen.
Statsminister Göran Persson har däremot, enligt en behändig tolkning av den aktuella mätningen, blivit "förlåten" av svenska folket. Endast 29 procent vill ha bort honom — och inte ens bland borgerliga väljare finns det en majoritet mot honom.
Med det sätt som centerpartiet, det borgerliga parti som mest aktivt hotar med en misstroendeförklaring mot regeringen, lagt upp sin argumentation kan man här rent av ana konturerna av en konsensus mellan centerpartister och socialdemokrater. Den förvisso belastade utrikesministern offras på det att den med alla rimliga mått mätt ännu mer belastade statsministern skall kunna sitta kvar i orubbat bo.
Eskil Erlandsson, centerns talesman, krävde i en debattartikel i Expressen i går att "något eller några statsråd" avskedas före jul . Om inget händer inom en vecka bör riksdagen ta upp frågan om misstroendeförklaring före juluppehållet, tycker han.
Centern använder sig av en pragmatisk argumentation i en fråga där inga andra argument än de principiella duger.
Alla — inklusive han själv, pikant nog — är överens om att statsminister Göran Persson bär huvudansvaret. Det är han som bestämmer i regeringen. Det är han som aktivt i åratal blockerat reformer på krishanteringens område. Det är, kort sagt, han som bär det yttersta ansvaret för att staten misslyckats med sin grundläggande uppgift att garantera medborgarnas säkerhet och trygghet. Varför skall då inte ansvaret för detta utkrävas av honom i första hand?