Ohållbart bidragssystem
LEDARE.Fusket med medlemssiffror inom SSU och på andra håll har möjliggjorts och uppmuntrats av ett bidragssystem som uppmuntrar fusk.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
När Pär Nuder och statsminister Göran Persson försöker att förklara sig, begår de det klassiska misstaget. Nuder skyller ifrån sig. Han visste inte om fusket och hade inte någon anledning att misstro sina kamrater. Och förresten gör ju alla så här, menar Göran Persson. Nog påminner det hela om ett citat i Astrid Lindgrens Rasmus, Pontus och Toker: ''För det första har vi inga läxor, för det andra har jag redan gjort dem och för det tredje kan jag göra dem på frukostrasten.''
PÄR NUDERS URSÄKT är inte trovärdig. Han menar att det hela är ett misstag, men inget medvetet fusk. Självklart måste man vara ytterst försiktig med att moraliskt döma människor utifrån sannolikheter. Samtidigt tyder det mesta ändå på att fusket skett medvetet. Granskningar visar nämligen att SSU-distriktet aktivt betalat medlemsavgifter för medlemmar som själva inte betalat, något som för övrigt pågått fram till idag.
DET FINNS OCKSÅ EN VIKTIG skillnad mellan att, å ena sidan, genom okunnighet lämna felaktiga uppgifter och att, å andra sidan, medvetet fuska. Ungdomar engagerar sig ofta i ungdomsförbund med ett brinnande intresse för politiska frågor, men får samtidigt ett tungt administrativt uppdrag. Man är fjorton år och vill förändra världen, men får i stället ansvar att upprätta årets bokslut. Uppenbarligen behöver ungdomar hjälp med byråkratin för att kunna syssla med politiken. Att medvetet och aktivt fuska finns det däremot inga ursäkter för. Och visst kände väl Pär Nuder till vad som pågick? Till och med statsminister Göran Persson, som i slutet av 80-talet var ordförande för Konsum i Södermanland, visste ju att alla gjorde så där.
DET MEST PROBLEMATISKA är att statsministern har rätt: Alla gjorde ju så här och många gör det kanske än i dag. Den centrala frågan är hur man kan råda bot på problemet. Pär Nuder menar att ungdomsförbundens bidrag bör knytas till moderpartiets röstantal i riksdagsvalet, istället för till förbundens medlemssiffror. Förslaget är ingen bra lösning. Det skulle innebära att endast röstberättigade, varav majoriteten inte är ungdomar, skulle bestämma hur mycket varje ungdomsförbund skulle få i bidrag.
Ett populärt ungdomsförbund skulle förlora på ett impopulärt moderparti och tvärt om.
DET FINNS BÄTTRE vägar att gå. I dagens system får ungdomsförbundens riksorganisationer dels statsbidrag och dels bidrag från Svenska spel. Den mest intressanta bidragsformen är strukturbidraget, som grundas på medlemsantalet och antalet lokalföreningar ute i landet. Medlemmarna delas in i tre åldersintervaller: 7-15 år, 16-25 år och medlemmar som är äldre än 26 år. Den uppenbara frågan är självklart varför politiska ungdomsförbund ska kunna få bidrag för verksamhet riktad till sjuåringar. Vidare kan man
ifrågasätta om inte ungdomen tar slut någon gång kring 26 år, då man bör betraktas som vuxen.
UPPENBARLIGEN BORDE kriterierna för statsbidrag till politiska ungdomsförbund bli snävare. Ett snävare urval skulle innebära att pengarna gick till det de är avsedda för, nämligen politik. Det finns ingen anledning att med statsbidrag finansiera vare sig innebandyturneringar för lågstadieelever eller aktiviteter för trettioåringar i ungdomsförbundens regi. Vidare måste kontrollen av de inlämnade uppgifterna bli hårdare. En möjlig utväg vore att i högre utsträckning öronmärka
bidrag, till exempel till hyra, papper, porto och anställningar.
DET STÖRSTA problemet är trots allt inte socialdemokratiska statsråds ungdomssynder, utan ett bidragssystem som inte kan kontrolleras och därför uppmuntrar till fusk. En finansminister med trovärdighetsproblem i fråga om bidrag är dock inte heller oproblematiskt.