Ohly och bofinken
LEDARE Får man tro den nyvalde kommunistledaren Lars Ohly är vänsterpartiet en bräkande idyll. Hårdföra kommunister och hjärtegoda dagisfröknar vandrar samman i sämja och sympati på socialismens och feminismens rödgröna ängar. Visst bryts meningar och motsättningar i öppna och stundom hårda intrena debatter. Men efteråt är alla goda vänner.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det finns dock en liten komplikation som kastar en avslöjande skugga över detta pastorala panorama som kommunistledaren med stor retorisk skicklighet
målade ut i sitt tacktal efter partiledarvalet — nämligen verkligheten. De mediala uppgifterna om allvarliga politiska motsättningar om vänsterpartiets framtida kurs är ju inga fantasifoster från borgerliga ledarsidor eller etermediala nyhetsprogram.
De bygger i högsta grad på primärkällor. För ett år sedan luftades farhågorna i ett upprop i medlemsorganet Vänsterpress, till slut undertecknat av 400 aktiva vänsterpartister, som fruktade en återgång till sekterism och dogmatisk retorik. Farhågan upprepades av sex tunga vänsterpartistiska kommunalpolitiker på DN Debatt så sent som i torsdags. De sex skrev att "en renlärig, närmast sektinspirerad vänster" i dag dominerar vissa partidistrikt. Dess förhållningssätt "står långt till höger när det gäller synen på demokrati och mångfald". Där sägs rent av "demokratisk centralism" råda. Ett av dessa distrikt är uppenbarligen Skånedistriktet. Ställd inför frågan på presskonferensen duckade dock Ohly. Han hade inte rest så mycket i distrikten sedan han slutade som partisekreterare för fyra år sedan, så han visste inte så noga.
Men är Ohly verkligen med sin kommunism och sina traditionalistiska politiska reflexer mannen att långsiktigt bevara vänsterpartiet som ett vänstersocialistiskt snarare än ett kommunistiskt parti? För talar att han i långa stycken är en pragmatiker, mot talar inte minst att traditionalismen dominerar hans ideologiska perspektiv. Och så detta med Ohlys kommunism.
Den visar sig vara av ett högst förenklat och förskönat slag. Ohly är, meddelar han, kommunist i trohet mot den ursprungliga kommunistiska visionen. Kommunismen sådan den tillämpats i Sovjetunionen och alla andra länder där den kommit till makten säger han sig inte ha något till övers för. Dessutom är han demokrat.
Men detta är ju ett osmakligt ordvrängeri. Kommunismen som meningsbärande begrepp ser inte som bofinken ut lite hur som helst. Den är en blodbesudlad diktaturlära med miljoner och åter miljoner människoliv på sitt samvete. Antingen är man kommunist eller så är man demokrat. Man kan inte vara både ock, lika lite som man kan ha mustasch och vara slätrakad på samma gång.