Ställd inför ett antal märkliga uttalanden, som han själv gjort på senare år, har Lars Ohly sagt att det var dumt, ogenomtänkt, feltolkat med mera. Kan man ha förtroende för en partiledare som sagt så många dumheter som han inte menar? Lars Ohly är ingen dumbom och han har inte annars givit prov på några svårigheter att formulera sig.
Sanningen är väl snarare att han är en traditionell vänsterpartist som numera är väl medveten om hur långt han kan gå om han ska hålla ihop partiet. Etiketten kommunist tänker han behålla.
Lars Ohly har ett starkt stöd från de aktiva i sitt parti och partiets kongress jublade när han valdes. De reformvänliga sparkades då ut från alla viktiga positioner. Däremot finns de i någon mån kvar i riksdagsgruppen men framför allt bland partiets oorganiserade väljare. De är inte tillräckligt starka för att ändra partiets kurs eller ens utgöra ett allvarligt hot.
Det är detta parti som regeringen samverkar intimt med och har gjort upp med exempelvis i försvarsfrågan. Förra statsministern Ingvar Carlsson inledde samarbetet och
gjorde därmed vänsterpartiet salongsfähigt. Göran Persson har sedan fördjupat det. Detta trots att socialdemokraterna traditionellt tidigare alltid bekämpat kommunisterna.
Så länge Gudrun Schyman var partiledare var det knappast något problem. Hon gjorde redan från början klart att det där med ideologin bara var besvärligt och onödigt. Lite till vänster om socialdemokraterna och kamp för kvinnorna räckte gott för henne som politiskt mål. Och eftersom väljarna strömmade till räckte det gott för partiet också.
Med Lars Ohly förändrades situationen. Göran Persson visste redan från början att Lars Ohly kallade sig för kommunist men det struntade han i då. Han struntade också i att han genom det fördjupade samarbetet gav vänsterpartiet ytterligare demokratisk legitimitet. Motivet var att statsministern behövde vänsterpartiets röster i riksdagen för att vara säker på att få igenom sina förslag, och då spelade etiketter ingen större roll.
Det borde kännas pinsamt för regeringen att stödja sig på ett politiskt parti som tydligen inte kan tala klarspråk om demokratin. Det borde stärka den borgerliga alliansen. Ändå har Göran Persson varit påfallande lam i sina kommentarer. Sannolikt har han kommit fram till att den här debatten på längre sikt tvärtom gynnar socialdemokratin inför det viktigaste av allt, nästa val.
En hel del av dem som röstat på vänsterpartiet, mest för att de tycker att socialdemokratin gått för långt åt höger, anser antagligen nu att Lars Ohly och hans parti har gjort bort sig. Ju längre debatten pågår, desto fler nya viktiga röster kan gå till regeringspartiet.
Samtidigt försvagas vänsterpartiet, vilket gör det lättare för Göran Persson att vid behov gå i koalition med enbart miljöpartiet och lämna det nedsolkade vänsterpartiet utanför. En ganska fördelaktig situation för socialdemokratin, har nog statsministern räknat ut.
Vad Lars Ohly egentligen tycker och tänker spelar säkert ingen större roll för Göran Persson. För honom är det makten som gäller.