Krisen för äldrevården är i blickfånget och förhoppningsvis kan det komma något gott ur det faktum att Carema Care – för att tala klarspråk – gjort bort sig. Men när stormen pågår är det svårt att sortera mellan överdrifter åt båda håll. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) var ute väl tidigt och talade om ”enskilda fall där det inte fungerat”. Och Eva Olofsson (V) säger sig ha förstått att privat äldreomsorg har ”höga dödstal”. Inget av dessa uttalanden kan användas som utgångspunkt för att förbättra äldreomsorgen i Sverige.
Genom den så kallade ädelreformen 1992 fick kommunerna överta sjukvård från landstingen (läkarinsatser undantagna). Hela organisationen skulle kalibreras för att säkerställa medicinsk kvalitet och säkerhet, men man kan säga att 1990-talskrisen kom emellan. De första åren var äldreomsorgen skyddad från stora besparingar, men 1997–1998 tvingades kommuner ändå skära ned vilket ledde till många uppmärksammade fall av vanvård.
Detta är en minst lika sannolik förklaring till de kvarstående problemen i äldrevården som konkurrensutsättningen. Besparingskraven har också gjort att gränsen för olika former av boenden, hemsjukvård och hemtjänst flyttats efter hand. Men bemanningen har inte alltid ökats i takt med ökad vårdtyngd.
En av kommunernas viktigaste uppgifter under 20 år har varit att utöva tillsyn och uppföljning av all äldrevård, egenproducerad likväl som den som drivs i privat regi. Konkurrensutsättningen i sig innehöll ingen politisk dramatik och fortskred i samma takt oavsett majoritet i kommunerna: ”Jag tror att det är ett tecken på att det är bra av kvalitetsskäl att använda entreprenörer”, sade äldreomsorgsminister Ylva Johansson (S) till Ekot i maj 2006.
Men kvalitetskontrollen har brustit, särskilt gällande privata utförare. Kommunernas avtal med dessa håller inte heller måttet, konstaterade Riksrevisionen redan 2008. Ändå dröjer det fram tills nu, med avslöjandet att Carema Care belönar sina chefer för att sänka kostnaderna, innan man börjar tala om kvalitet på allvar.
Nu vill alla ha högsta kvalitet. Majoriteten i Uppsala kommuns äldrenämnd vill att chefsnärvaro, trerättersmiddag och hund på boendet ska vara faktorer i upphandlingar, likväl som priset. Oppositionen vill till och med bortse helt från priset och bara bedöma kvaliteten. Men att inte belöna effektivitet i verksamheten leder bort från tanken om en långsiktigt hållbar äldreomsorg.
I stället borde man hålla huvudet kallt, satsa på förbättrad tillsyn samtidigt som ett nytt system för upphandling byggs upp. Sveriges kommuner och landsting (SKL) föreslår oanmälda inspektioner, Folkpartiet en ny tillsynsmyndighet. Alla sätt kan vara bra utom att inte göra någonting eller att förbjuda privatdriven omsorg. Gör man det senare kan man ju inte ens byta boende, även om kvaliteten skulle vara genomusel.