Grattis på Fars dag! Lagom till den kommersiella högtiden presenterar Försäkringskassan statistik över uttaget av föräldraledighet, och de svenska papporna närmar sig nivån 30 procent. 27,6 procent av föräldradagarna tas i dag ut av barnets pappa, mot 20,9 procent för tio år sedan och 0,5 procent när föräldraförsäkringen introducerades 1974. Försäkringskassan kallar det en ”stadig” förbättring, men den skulle också kunna kallas långsam.
Uttaget kommer inte att bli 50-50 såvida inte en stor grupp pappor börjar ta ut 60-70 procent av dagarna. Det ideala föräldraparet för ett jämställt uttag är där båda föräldrarna är högutbildade och offentliganställda. Sedan sjunker pappornas föräldradagar med utbildningsnivån och en stor grupp pappor tar inte ut en enda ledig dag. Utlandsfödda pappor är också en grupp med relativt sett låg pappaledighet.
Under de senaste 20 åren har en, två och slutligen tre månader i försäkringen inte kunnat överlåtas mellan föräldrarna. Detta är inga ”pappamånader” men kallas så eftersom syftet är att locka pappor att ta ledigt. Det har också lyckats och troligen kommer en statlig utredning i december att föreslå en tredelning av föräldraförsäkringen, att en tredjedel viks för var och en och en tredjedel kan överlåtas.
Frågan är om detta är en bra idé. Man börjar närma sig den gräns då barnen kan drabbas av strävan efter jämställdhet. Barn till ensamstående, eller där den ene föräldern inte vill ta ansvar, drabbas av kortare ledighet och tidigare start i förskolan. Familjer ser olika ut och har olika bakgrund, men lagstiftarna har ett medelklassperspektiv där papporna med morötter ska lockas att ta ut 50 procent av föräldraledigheten.
Det finns mycket annat att jobba med, normer och värderingar, innan man inför en tvingande lagstiftning som slår väldigt olika. Pappornas andel av föräldradagarna kommer att fortsätta öka när samhället utvecklas, till gagn för barnen som växer upp och för familjer som måste få ha kvar sin rätt att bestämma.