Vad är problemet med en helt individualiserad föräldraförsäkring där hälften av dagarna tillfaller vardera föräldern utan någon överlåtelsemöjlighet?
UNT har vid flera tillfällen påpekat att ett sådant system, hur önskvärt det än kan vara ur jämställdhetssynpunkt, kommer att få oönskade sidoeffekter. Om en av föräldrarna, mest troligt pappan, helt enkelt drar sig ur så drabbas barnet genom att hälften av dagarna fryser inne. Och även om båda vill ta sitt ansvar så finns det familjer, arbetssituationer och andra komplikationer som kan göra en exakt uppdelning 50-50 omöjlig.
Dagens Nyheter kommer i gårdagens huvudledare till samma slutsats. Tidningen konstaterar att det system som många – inte minst på S-kongressen – drömmer om troligen bara kan fungera för familjer med välordnade förhållanden. Men alla föräldrakonstellationer är inte stabila och alla föräldrar är inte skötsamma och ansvarstagande. Klassanalysen saknas, skriver DN lika sant som skoningslöst.
Och visst är det egendomligt att ingen av de politiker som brukar förespråka en strikt individualisering någonsin vill erkänna att problemet finns.
Det måste vara möjligt att konstruera system där försäkringen, i barnets intresse, har en inbyggd elasticitet samtidigt som staten markerar att båda föräldrarna är lika mycket värda och att barnet har samma rätt till båda.