Något annat än en tankelek kan det aldrig bli. Men man kan ju i alla fall fundera över vad som kunde tänkas ha hänt om Sverige sagt ja till euron för drygt ett år sedan. I debatten då hävdade både anhängare och motståndare, särskilt motståndarna, att mycket skulle bli annorlunda om svenska folket sade ja.
En sak är i alla fall säker: Sverige skulle ha haft mer att säga till om när euroländernas finansministrar diskuterar ekonomi. Kanske kunde den svenska rösten ha avgjort att Frankrike och Tyskland straffades för sin nonchalans mot stabilitetspakten och sina stora budgetunderskott. Nu blev det som bekant inte mycket av med det.
Nu får Sverige vackert sitta utanför och vänta på information i efterhand. Men någon större praktisk betydelse för vårt land har det tydligen inte haft hittills. De negativa konsekvenser som euroanhängarna förespeglade tycks inte ha inträffat.
Men här kan tidsperspektivet ha betydelse. Riksbankschefen Lars Heikensten hävdar i en intervju i Svenska Dagbladet att problemen för Sverige att stå utanför euron kommer att växa i takt med att nya medlemmar kommer in. Redan nu tycker han sig se ett större intresse för Ungern än för Sverige. Det har betydelse på längre sikt, inte minst för invester-ingarna.
Men det har ju gått så bra för Sverige och England som står utanför jämfört med Tyskland och Frankrike som har euron, brukar motståndarna säga. Om Sverige hade infört euron skulle vi ha haft en lika dålig ekonomisk tillväxt som euroländerna.
Det är inte mycket som talar för att de har rätt. Tysklands problem är speciella. Inlemmandet av östra Tyskland har kostat enorma belopp. Utvecklingen i västra Tyskland - om man tar den delen för sig - är inte alls dålig. Eurolandet Irland har haft enorma framgångar. Eurolandet Finland klår Sverige på flera områden.
Att det har gått bra för Sverige beror i hög grad på att världshandeln ökar rekordartat och att efterfrågan på just sådana varor och tjänster som Sverige kan erbjuda har ökat särskilt mycket. Om Sverige haft euron skulle handeln ha underlättats ytterligare, även om skillnaden kanske inte skulle ha varit så stor. Den svenska räntan följer nästan slaviskt euroländernas ränta. Den frihet det innebär att stå utanför har inte haft någon märkbar betydelse i praktiken.
Sanningen är väl snarare att marknaden behandlar Sverige och den svenska valutan som en del av euroland. Den svenska kronan anses fortfarande undervärderad, vilket skulle kunna förklaras med att kronans värde nära följer euron.
En fördel med att kronan följer euron skulle kunna vara om den svenska regeringens väldiga spenderande inför valet 2006 skulle skapa tendenser till inflation. Om marknaden då fortsätter att koppla kronan till euron kanske vi kan slippa inflationen.
Eller kort sammanfattat: Eftersom omvärlden ändå behandlar Sverige som om vi var med i euron spelar det kanske inte så stor roll nu om vi är med eller står utanför. Men om ett antal år när nästan hela Europa har euron kommer nackdelarna med utanförskapet att märkas betydligt mer.