Augusti och läsårsstarten innebär också att alla vi Uppsalabor måste börja vänja oss vid varandra igen, vi måste samsas på gator, cykelbanor och trottoarer. Efter ett par månaders paus är det mycket i det uppsaliensiska samlivet som måste fungera.
Nystarten innebär bland mycket annat en stor mängd nya trafikanter. Det är inte alla som från början förstår att Uppsala är en trång stad och att det gäller att ta hänsyn. I stället kanske man cyklar flera i bredd på gatorna, stiger ut i trafiken utan att se sig för och över huvud taget inte förstår stadens natur.
Det gäller framför allt många nya cyklister i staden som behöver tid på sig att lära sig hur man tar sig fram i Uppsala. Och för varje år tänker jag att alla recentiorer borde få en rejäl introduktion till cykelstaden Uppsala.
Varje höst aktualiseras återigen alla de brister som finns för cyklister i staden och dess närmaste omgivningar: otillräckligt utmärkta cykelbanor, banor som slutar tvärt i en körbana för bilar och gator där cyklister, bilister och fotgängare blandas på det mest halsbrytande sätt. Det finns åtskilligt att åtgärda innan Uppsala blir en cykelvänlig stad.
Uppsala kommun håller sig med en särskild cykelpolicy som inte oväntat utmynnar i att fler ska cykla. Och det finns också en ambitiös plan för att förbättra förutsättningarna. Redan i år ska kommunen enligt ett reportage i UNT i onsdags satsa 40 miljoner på nya eller upprustade cykelleder.
Det är inte en dag för tidigt. Uppsala har alltid varit en cyklande stad men sällan har cykeln fått en egen plats i trafiken utan hänvisats till att samsas med bilarna.
Så länge biltrafiken var måttlig fungerade blandningen men i dag har biltrafiken ökat dramatiskt samtidigt som cyklarna blivit mer och mer avancerade. Racercyklar och stora SUV-ar på samma gatuutrymme är ingen bra kombination. Så lappandet och lagandet av cykelvägar och –leder kommer mycket lägligt samtidigt som kraven på rena cykelleder också ökar.
Dock skulle man önska en sak till och det är ett större hänsynstagande från alla. Det är inte i sin ordning att cyklister kommer i racerfart på utrymmen där barnvagnar eller äldre människor tar sig fram. Riskerna för kollisioner är för stora. Samtidigt måste också cyklister tänka på hastigheten. I Stockholm bötfälldes en rad cyklister nyligen på en gata med 30-skylt. Och de cyklister som, likt författaren Lars Gustafsson i mitten på 60-talet, gärna frihjular utför Carolinabacken borde ta det lite lugnare och inse att de inte är ensamma på gatan.