Onaturligt företagande?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det är givetvis bra i sig, men det sänder samtidigt alarmerande signaler om nyföretagarnas villkor och status. Det visar att många i stället för att se nyföretagande som ett alternativ till fast anställning snarare ser det som en nödlösning för att undvika arbetslöshet.
Uppsala län borde vara en av landets mest gynnsamma platser för företagande. Läget i Mälardalen nära många andra orter och potentiella marknader är bra. Här finns också två universitet som utexaminerar tusentals kompetenta människor varje år, infrastrukturen är jämförelsevis bra och här samlas stora delar av bioteknikindustrin. Ändå ligger Uppsalas tillväxt under riksgenomsnittet, dessutom med en neråtgående trend.
Inte för att landets företagsklimat i stort är något att jämföra med. Det är långt ifrån föredömligt. De senaste 10 åren har sex företagare om dagen tvingats lägga ner sin verksamhet, enligt Svenskt näringsliv. De senaste 40 åren har nettoökningen av jobb bara funnits i den offentliga sektorn. I privat sektor har jobben till och med minskat. Statistiken förskräcker — och avskräcker. I Sverige är det bäst att tänka sig för, inte bara en och två, utan snarare sju och åtta gånger för att våga ta steget att bli egen företagare.
Därför finns det åtskilligt att göra från politiskt håll för att stimulera företagandet i Sverige och i Uppsala län. Trots att detta debatterats länge är det ingen fråga som prioriteras på allvar. Ett första steg vore att, inte bara underlätta för företagandet, utan att avstå ifrån att sätta upp hinder. Sådana hinder som finns i dag är krångliga regelverk och höga skatter och avgifter.
Därefter bör satsningar som kan vara till gagn för många olika typer av företag prioriteras från politiskt håll, exempelvis bredbandsutbyggnad och förbättrade kommunikationer. Bidrag och riktade satsningar av olika typer bör användas sparsamt. Risken finns att de främjar kortsiktiga investeringar i stället för långsiktiga eller snedvrider konkurrensen. Att sänka eller slopa arbetsgivaravgifter första året utövar i allmänhet ingen lockelse för en företagare som tänkt sig att driva en lönsam verksamhet om både fem och tio år.
Men variationer i företagandet över landet går inte enbart att förklara med lyckade politiska satsningar och gynnsamma förutsättningar. Föredömen i sammanhanget och klart överrepresenterade bland nyföretagare i Sverige är invandrare. Denna grupp driver hela 70 000 av Sveriges företag. Tvärtemot populära föreställningar har det heller inte gått att visa att invandrare startar eget för att de har svårt att etablera sig på den ordinarie arbetsmarknaden.
I stället förklaras entreprenörsandan med kulturella faktorer, att eget företagandet är en naturlig del av arbetsmarkanden i många länder. Här har infödda svenskar mycket att lära.
Det innebär emellertid inte att politikerna befrias från ansvar. Reglerna för företagande måste förenklas, förutsättningar som god infrastruktur är nödvändiga för att stimulera till att fler arbetstillfällen skapas. Det är hög tid att börja se entreprenörskap som en tillgång och en naturlig del av ett dynamiskt samhälle.