Opinionsbildning är att tjata
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Problemet med alliansen är förstås att alla partier inte kan få sin vilja igenom. Kd drev, trots ett visst motstånd bland annat från finansministern, igenom att fastighetsskatten skulle avskaffas, men fick ge sig i fråga om utformningen och finansieringen. Kd drev också igenom vårdnadsbidrag, vilket gjorde folkpartiet förtvivlat. Men kd ville också ha billigare bensin. Där fick man ge sig, det blir i stället en höjning. Flera partier vill ändra i arbetsrätten, men där satte moderaterna stopp. Folkpartiet ville göra om skolan och har uppenbarligen fått fria händer. Och så kan man fortsätta. Alla har tvingats ge sig på vissa punkter och fått igenom sina hjärtefrågor i andra fall.
Samarbetet fungerar alltså. Men väljarna är inte imponerade, trots att alliansen i oväntat hög utsträckning redan har gjort det som de gick till val på. De flesta väljare har fått mer pengar i plånboken, men det enda de har märkt är att a-kassan har blivit dyrare. Vad pensionärerna har märkt är att de inte har fått jobbskatteavdrag. Massor av nya jobb har skapats och förre statsministern Göran Perssons gamla mål att 80 procent av befolkningen ska ha arbete är inom räckhåll. Ändå surar väljarna.
Socialdemokraterna presenterade i går en mycket kritisk rapport om alliansregeringens första år. Regeringen gynnar de rika och försämrar för de fattiga. De goda tiderna beror på konjunkturen, inte på regeringen. Och det trots att Konjunkturinstitutet, som studerat saken, anser att åtminstone en del av den ökade sysselsättningen beror på regeringens åtgärder. Regeringen har inte fullt ut finansierat statens utgifter, klagar socialdemokraterna, trots att de själva tidigare har hävdat att det finns ett utrymme för reformer på 30 miljarder. Regeringens politik leder till inflation, vilket betyder kraftiga räntehöjningar, framhåller man också. Förändringarna i a-kassan leder till att facken förlorar medlemmar. Skolpolitiken leder till en sorteringsskola och socialförsäkringssystemen urholkas, skriver man också. Underkänt rakt av, alltså.
Regeringens politik är ett hot mot den svenska modellen, sammanfattar man i rapporten. Om detta blir svenska folkets syn på regeringen har den inte en chans att vinna valet 2010. I en artikel i Dagens Nyheter i går hävdar Leif Lewin, professor i statskunskap, att det är fel att tro att folk röstar efter plånboken, vilket regeringen uppenbarligen utgår från som självklart. De flesta människor bryr sig inte ens om att räkna ut om de vinner eller förlorar på politiska förslag. I stället röstar man på det parti som på det mest trovärdiga sättet representerar den grundinställning som man själv har.
I Sverige är det den svenska modellen av välfärdssamhället som alla gillar. Just detta ligger bakom att många blir upprörda över fusk med olika sorters bidrag, vilket hade en stor betydelse för alliansens framgångar. Men när regeringen talar om hårdare tag för att få sjukskrivna i arbete motiverar man det inte med att man vill värna om välfärdsstaten, anser Leif Lewin. Framför allt behöver regeringen en retorik och mediestrategi som går ut på att visa att man vill värna, inte skada välfärdsstaten, understryker han.
Man kan bara hålla med. Nu gäller det för allianspartierna att var och en på sitt sätt övertygar väljarna om att välfärden skyddas bäst om alla har jobb. På längre sikt är en hög sysselsättning det enda sättet att skydda välfärden, annars räcker inte statens pengar. Och det måste sägas om och om igen. Opinionsbildning är att tjata. Om väljarna inte tror på det budskapet är det kört för regeringen i nästa val.
gunvor.hilden@comhem.se