"Ordning och reda på arbetsmarknaden" lanserades av fackförbundet Byggnads inför den föga smakfulla kampanjen om övergångsregler i samband med EU-utvidgningen och ackompanjerades snart av statsministerns än mer smaklösa uttryck "social turism".
Nu beslutade riksdagen lyckligtvis - trots att regeringen och två borgerliga partier också ville införa övergångsregler, må vara av olika slag - att polacker och letter inte ska behandlas annorlunda än spanjorer och tyskar.
Men begreppet "ordning och reda på arbetsmarknaden" lever vidare ända in i pågående EU-valrörelse. När radions Studio Ett nyligen ordnade debatt mellan partiernas listettor ville s-kandidaten Inger Segelström ha "ordning och reda på arbetsmarknaden" i var och varannan mening.
Hotet verkar fortfarande komma från öst, men denna gång stavas inte fienden EU-utvidgning utan EU:s tjänstedirektiv. Ordet i sig signalerar krånglig byråkrati från det klåfingriga Bryssel och signalen som socialdemokraterna vill sända till väljarna är glasklar: här kommer "de där nere" och hotar "oss" och "våra" jobb.
Och inte nog med det: Tjänstedirektivet hotar också den svenska sjukvården, dundrar statsminister Persson och näringsminister Pagrotsky när socialdemokraterna ordnar valupptakt. Det bankas för fullt på stora trumman - allt i syfte att förmå folk att resa sig ur soffan och hindra "högern", dvs de borgerliga, från att ta plats i EU-parlamentet.
Att hoppas på en saklig debatt och en nyanserad diskussion om vad detta tjänstedirektiv egentligen innebär är i det läget förmodligen fruktlöst. När statsministern pressas om vilka konsekvenser direktivet får medger han dock att direktivets vänner "förmodligen" har rätt: svenska kollektivavtal hotas inte, och inte heller den offentligt finansierade sjukvården. Men det budskapet drunknar lätt i larmet om att det krävs "ordning och reda på arbetsmarknaden".
Bakom det byråkratiska ordet tjänstedirektiv döljer sig ett viktigt budskap om likabehandling av människor. EU bygger på tanken att varor, tjänster, personer och kapital ska kunna röra sig fritt inom hela unionen. Samma regler ska gälla överallt. Man har kommit längst i arbetet för varornas fria rörlighet - bilar och kylskåp rör sig obehindrat över nationsgränserna. Pengarna som betalar för dessa varor likaså.
Nu dundrar socialdemokratiska företrädare att det är "väldig skillnad på bilar och människor". Arbetslivsminister Hans Karlsson var först ut redan 13 april i år. Och det har han ju helt rätt i. Men hur kan han och hans partikamrater dra slutsatsen att rörelsefriheten bör vara större för bilar än för människor? Vad är det för "ordning och reda"?