Under veckan kom mycket oroande nyheter om bostadsbyggandet i Sverige, nyheter som borde få stora efterverkningar på valrörelsen. Det som hänt är att marknaden för attraktiva bostadsrätter till slut vikit, på grund av oro för marknaden och åtgärder för att minska lånebördan, som senast det nya amorteringskravet. Samtidigt förmår inte statliga subventioner till hyresrätter kompensera för bortfallet, långt därifrån.
För tre veckor sedan kom statistik från Boverket som visade att byggandet planade ut under andra halvåret 2017. Totalt påbörjades 67 750 bostäder i fjol. Enligt Boverket måste 600 000 nya bostäder byggas till 2025 och den årliga nivån bör då vara 80 000.
I veckan kom arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier med sin prognos som bygger på intervjuer med byggföretagen. Där skrivs nyproduktionen ned till 55 000 bostäder under 2018 och under nästa år byggs bara 46 000 nya bostäder. Larmknappen borde nu lysa röd på samtliga partikanslier och det brådskar att ta fram en fungerande bostadspolitik.
Ett lägre bostadsbyggande slår mot hela ekonomin. Varje byggjobb betyder två eller tre andra jobb och byggsektorn har en stor andel i den högkonjunktur som inleddes för snart fem år sedan. I viss mån kompenseras minskningen av ökade offentliga investeringar 2018-2019, till exempel i järnväg. Men det allra största problemet är sannolikt att tillväxten i storstadsregionerna sjunker. Företagen har redan svårt att hitta anställda och bostadsbristen spär på problemet.
Inget parti, eller grupp av partier, kommer att få en snilleblixt och skaka fram den perfekta lösningen i sommar. Det som krävs är blocköverskridande samtal, och att se längre än valen 2018 eller 2022. Alla måste släppa gamla låsningar, om ränteavdrag, hyresreglering, marknadshyror eller subventioner. Utan bostadsbyggande stannar Sverige. Men man måste också bygga efter de behov som finns, annars kommer man snart att ha tomma lägenheter och en skriande bostadsbrist på samma gång.