Med en vecka kvar till FN:s klimatmöte i Durban, Sydafrika, finns det både positiva och negativa tecken. Någon krasch likt i Köpenhamn 2009 blir det inte, men det beror främst på att förhoppningarna nu är långt ifrån lika högt ställda. Frågan är snarare om Durban kan fortsätta bygga på det försiktigt positiva samarbetsklimat som uppstod i Mexiko 2010. Det finns en del som tyder på detta, men också en del som inte gör det.
Under de två år som gått sedan Köpenhamn har de ekonomiska styrkeförhållandena i världen ändrats. Skuldkrisen i EU och USA gör det svårare att ställa krav på tillväxtländer som Kina, Indien eller Brasilien. Då, 2009, förvånades många över att Kina satte sig på tvären om ett bindande avtal. Nu, när Kina exempelvis tillfrågas om att bidra till EU:s räddningsfond, skulle däremot ingen bli förvånad.
Kyotoavtalets betydelse har minskat i motsvarande grad. Avtalet går ut om ett år och måste ersättas av någonting - men vad det skulle vara är en öppen fråga. De länder som skrivit på Kyotoavtalet står numera bara för 15 procent av de totala utsläppen och att höja kraven på utsläppsminskningar får en begränsad effekt. Det som betyder mest är som tidigare vad de största utsläppsländerna, USA och Kina, går med på.
Det mest positiva inför Durban är Kinas ändrade ståndpunkt om växthusgaser och fossila bränslen. Det har gått mycket fort från 2009 års perspektiv (minskade utsläpp av växthusgaser får inte hota tillväxten) till dagens (att inte börja ställa om från fossil till grön energi kommer definitivt att hota tillväxten). I den senaste femårsplanen finns nästan lika stora investeringar i förnybar energi som totalt i den övriga världen - dessutom gröna utvecklingsplaner för fem provinser och åtta storstäder.
Det mest negativa är att USA:s inrikespolitiska problem sätter stopp för alla planer på bindande överenskommelser, kanske för lång tid framöver. Skillnaden mot 2009, när president Obama var ny på posten och tog stor plats internationellt, är uppenbar. Men det är också dåliga nyheter att snabbväxande Indien står fast vid Kinas tidigare position, att utvecklingsländer haft låga utsläpp historiskt och därför ”har rätt” att fortsätta släppa ut mer koldioxid i atmosfären.
Avgörande för COP 17 i Durban är också vilken press väljarna sätter på de närvarande politikerna att verkligen leverera ett bindande avtal. Det beror i sin tur på hur man upplever klimatfrågan just nu. Hur bråttom är det att vända utvecklingen? Den ekonomiska krisen har tillfälligt riktat fokus åt ett annat håll - när den krympande sommarisen i Arktis endast tangerade sitt minimirekord blev det knappt en nyhet i större medier.
Klimatskeptikerna får med jämna mellanrum vatten på sin kvarn genom att forskare manipulerar data eller drar förhastade slutsatser. Professor Richard Muller, Berkeley, är en av de senaste då han genom en kreativ uppdelning i tidsintervall fått en mätning av marktemperaturer att se ut som konstant ökande över tid. Goda nyheter för en sann skeptiker - man kan dock vara säker på att Muller inte bereds utrymme i klimatpanelen IPCC:s nästa stora rapport, 2013.
Professor Johan Rockström, chef för Stockholm Environment Institute, pekade vid ett seminarium i förra veckan ut fem dåliga nyheter för klimatet, ”vetenskapliga chocker”, under 2011. Den viktigaste var att det så kallade tvågradersmålet, att genomsnittstemperaturen inte ska öka mer än två grader, kan redan vara intecknat, enligt nya modelleringar som presenterades nyligen. Det räcker i så fall inte att vända kurvan av utsläppsökningar 2015 som man hittills tänkt.
Rockström ser det oerhört väsentligt att EU nu inte kliver tillbaka i klimatförhandlingarna. EU ligger längst framme och är den region som har möjlighet att visa ett gott exempel. Att minska utsläppen till nära noll år 2050 kräver en industriell revolution. Men det kommer att löna sig. Enbart i minskad oljeimport kan man räkna hem de enorma investeringar som måste göras under de kommande 40 åren. EU har chansen att spela en avgörande roll. Och skulle Kina hinna före så gör det ingenting - i alla fall inte för klimatet.