Osolidariska subventioner
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
När Göran Persson och Tony Blair möttes i London i tisdags talade de om EU:s kris som en möjlighet till nystart. Och båda menar att sänkt jordbruksstöd vore en bra början. Det är goda nyheter. Jordbruksstödet borde dock inte bara sänkas, utan slopas helt och hållet.
Det är synd att europeiska konsumenter inte är lika framgångsrika lobbyister som de franska bönderna. EU:s jordbruksstöd är nämligen inte bara ett makalöst slöseri med europeiska skattepengar — som handelshinder innebär det också att vi konsumenter betalar högre priser än vad vi skulle göra med frihandel.
Men det är fattiga människor i Afrika som drabbas värst av EU:s jordbrukspolitik. Subventionerna leder till överproduktion i Europa, och det överskott som europeiska konsumenter inte köper dumpas på världsmarkanden till låga priser. På så vis får utomeuropeiska producenter svårare att klara sig på sin verksamhet.
Afrikanska bönder tros förlora miljarder kronor årligen på stödet. Samtidigt innebär EU:s importtullar att utländska producenter får svårare att klara sig på den europiska marknaden. Kombinationen av tullar och subventioner av den europeiska produktionen är en politik som är djupt osolidarisk med fattiga länder.
Jordbrukspolitiken är det bästa verktyg EU har till sitt förfogande för att göra något åt världssvälten. Gör vi oss av med jordbrukssubventionerna möjliggör vi för långt många fler afrikanska bönder att försörja sig och sina familjer på sitt arbete.
Det är svårt att tänka sig ett biståndsprojekt i världen som lika effektivt skulle kunna lindra svält och fattigdom.