Det är bra att regering och opposition nu är eniga om direktiv för och sammansättning av en medborgarkommission. Såvitt bekant kommer denna att få mandat för en bred granskning, och det är också bra.
Däremot är det bedrövligt att statsminister Göran Persson i går föregrep medborgarkommissionens arbete, både genom att peka ut enskilda UD-tjänstemän som syndabockar och hävda uppfattningen att någon förändring av organisationen för krishantering knappast kommer att behövas.
Men det är ju bland annat just detta som medborgarkommissionen skall granska. I avvaktan på det hade det varit klädsamt med en ödmjukare attityd från statsministerns sida.
I går hävdade alltså Göran Persson att varken han själv eller utrikesministern hade fått den alarmerande information om en katastrof med åtskilliga drabbade svenskar som ambassadör Jonas Hafström i Bangkok faxade till UD redan tidigt under annandagen förrän följande morgon. Tjänstemän på UD hade inte fullgjort sina arbetsuppgifter.
Det är solkig advokatyr och dåligt ledarskap. Det är alltid statsministern som ytterst är ansvarig för vad regeringen gör och inte gör. Att skylla ifrån sig på underställda tjänstemän, som i praktiken inte har någon möjlighet att försvara sig, innebär ett närmast föraktligt försök att smita ifrån sitt ansvar.
För övrigt finns det ju intressanta nyansskillnader, på eller möjligen över gränsen till att bli gradskillnader, mellan statsministern och utrikesministern i synen på UD:s roll och skuld. Göran Persson lägger tämligen entydigt skulden på UD. Laila Freivalds klagade i ett skede över att hon inte fått information, men har på senare tid snarast ifrågasatt om UD egentligen gjort några större fel. Nog finns det ett och annat som behöver redas ut.
Sedan står och faller ju inte bedömningen av regeringens hantering av flodvågskatastrofen med vad som gjordes eller inte gjordes på UD. De första dagarnas presskonferenser gav fler exempel på senfärdighet, valhänthet och bristande eftertanke, inte minst inom statsrådsberedningen.
Slutsatsen är knappast att regeringskansliets katastrofberedskap skulle vara optimalt utformad på nuvarande stadium.
När borgfreden bröts klagade Mona Sahlin över att de borgerliga förde en "ovärdig debatt" med sin kritik mot statsministerns ledarstil. Vad vill hon sätta för beteckning på statsministerns förnedrande flykt från ansvaret? Ovärdigt var ordet.