Över ännu en gräns

Soldater ur Fria syriska armén i Aleppo.

Soldater ur Fria syriska armén i Aleppo.

Foto: Anonymous

Uppsala2013-06-15 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

För bara några veckor sedan talade USA:s utrikesminister John Kerry om ett nytt initiativ till en fredskonferens om Syrien, en konferens som också skulle ha Rysslands uttalade stöd. Det såg ut som om en liten öppning för en fredlig lösning, efter ett par år av ofattbart lidande för civilbefolkningen, ändå fanns.

Nu aviserar USA att man kommer att ge ett ännu inte klart definierat militärt stöd till den största av de syriska motståndsgrupperna. Fria syriska armén. Man överväger också en flygförbudszon, som ska upprättas genom att amerikanskt flyg från Jordanien spanar in över syriskt område. På det sättet undviker man behovet av en FN-resolution.

Den anledning man uppger är att det nu står allt mera klart att den syriska regimen använt kemiska stridsmedel i sitt krig mot upprorsgrupperna. Detta förnekas – givetvis – i indignerade ordalag av Assad-regimen. Också Ryssland uttrycker sin misstro mot den amerikanska motiveringen.

Men i sak finns ingen anledning att tvivla – och en hel del tyder på att också grupper på motståndarsidan har gjort sig skyldiga till att använda kemiska stridsmedel.

I själva verket har USA sedan en tid befunnit sig i ett dilemma eftersom president Obama förra året drog en gräns vid just kemiska stridsmedel. Skulle sådana användas så kunde USA inte längre avstå från att agera. Ändå har man tvekat i det längsta – av fullt begripliga skäl.

Varken presidenten eller amerikanerna i allmänhet vill dras in i ett nytt krig och risken är stor att de vapen man levererar till en ”godkänd” mottagare ändå i ett senare skede dyker upp hos extremistgrupper som man under inga omständigheter vill gynna.

För att förstå bakgrunden till det amerikanska beslutet måste man gå tillbaka till den planerade fredskonferensen. Ett skäl – kanske det avgörande skälet – till denna antogs vara att både USA och Ryssland kommit till slutsatsen att inbördeskriget i Syrien på inga villkor får tillåtas sprida sig över regionen.

Men just detta håller på att ske. Assadregimen har nyligen stärkt sina positioner genom en ”räddningsaktion” från den libanesiska Hizbollah-milisen, medan oppositionen börjat beskjuta mål i Libanon för att störa Hizbollah.

Bakom både Assad och Hizbollah finns Iran och bakom rebellgrupperna finns de sunnimuslimska regimerna i länder som Saudiarabien och Qatar – liksom också Turkiet. Och Ryssland ser uppenbarligen inga hinder för att fortsätta att öppet backa upp Assadregimen och förse den med vapen – trots den planerade fredskonferensen.

Genom att nu höja profilen vill USA säkerligen återställa något av det läge ”på marken” som rådde före regimens offensiv. På det sättet hoppas man antagligen också kunna rädda fredskonferensen. Genom att trycket på Assad åter trappas upp ska han och hans vänner – vare sig de sitter i Beirut, Teheran eller Moskva – förstå att man inte kommer att kunna vinna kriget mot rebellerna. En signal i denna riktning är också de två personbyten som just skett i Washington där Susan Rice tillträtt som nationell säkerhetsrådgivare och Samantha Power som FN-ambassadör. Båda anses vara mer benägna än Obama att använda amerikansk makt för att försöka förhindra folkmord.

Men i Syrien finns brutaliteten i dag på båda sidor. Det överordnade målet måste vara att få slut på våldet.

Läs mer om