De borgerliga partiledarnas möte hemma hos kd-ledaren Göran Hägglund i Bankeryd blev en framgång. En viss positionsförflyttning i riktning mot ökad enighet på något eller några sakområden hade väl de flesta räknat med — men att redan mer än ett år före valet få en överenskommelse klappad och klar om grunden för en borgerlig regerings ekonomiska politik var definitivt över förväntan.
Besluten i Bankeryd är en framgång inte bara i sak, utan också för den förhandlingsmetodik som valts.
I sak råder det nu enighet om den ekonomiska politik som skall föras när och om en ny regering tar vid.
Att fyra olika partier gör skilda prioriteringar och lägger tyngdpunkten lite olika inom den ekonomiska politiken är högst naturligt. Men vad vi nu ser är enighet om den principiella inriktningen, och konstruktiva kompromisser i fråga om politikens detaljer.
Det blir allt svårare för den splittrade skaran i vänsterkartellen att med anspråk på trovärdighet upprepa mantrat om de borgerliga partiernas universella oduglighet som regeringsalternativ. Rent löjeväckande, mot bakgrund av de dissonanser som låter sig urskiljas från budgetförhandlingarna, blir också de nötta propagandafraserna om de borgerligas avgrundsdjupa splittring.
Det är jobben som är utgångspunkten för politiken. Antalet arbetade timmar minskar. Allt fler, som skulle kunna arbeta, saknar ett arbete. Allt färre väljer att starta och driva företag.
På tre viktiga områden föreslås reformer som syftar till att ge fler jobb och fler människor i arbete. Det handlar om en inkomstskattereform — 37 miljarder kronor i ett första steg i form av ett s k jobbavdrag inriktat på låg- och medelinkomsttagare — som skall göra att det lönar sig bättre att arbeta än att leva på bidrag.
Det handlar om att reformera arbetsmarknadspolitiken och återställa sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna till vad de ursprungligen var, nämligen omställningsförsäkringar, i syfte att så snabbt som möjligt hjälpa sjuka och arbetslösa tillbaka till arbete.
Och det handlar om en politik för att skapa nya jobb i flera företag och i växande företag — genom enklare regler, minskad byråkrati och en företagsskattereform.
Dessa riktlinjer kommer att behöva kompletteras med detaljförslag, och ett och annat lär nog behöva justeras. Men i allt väsentligt är det en vida bättre politik än den som nu drivs.