På väg mot Mars?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det är lätt att formulera skeptiska kommentarer till ambitioner av detta slag. Lika lätt är det att fråga om inte både de miljarder som redan går till rymdforskning och de nya som kan tillföras skulle kunna användas för bättre ändamål på jorden.
I amerikansk politik ställs dessutom den begripliga frågan om det verkligen är rätt tillfälle att lansera en rymdsatsning av denna storleksordning när budgetunderskottet 2004 väntas bli minst 500 miljarder dollar. Men i andra vågskålen finns givetvis den allmänna stimulans för ekonomin och de nya arbetstillfällen som kan uppstå om satsningen genomförs.
Det är också lite för enkelt att ställa rymdsatsningar mot satsningar på jorden. Många av de gissel som plågar mänskligheten mest beror lika mycket på politiska och ekonomiska systemfel som på brist på pengar. Femton miljarder till Nasa, som är den summa som för närvarande anslås, kan inte utan vidare översättas till femton miljarder för t ex effektiv bekämpning av aids.
Upptäckarlusten hör till det som gör oss mänskliga. Rymden finns och kommer alltid att locka till vidare utforskning. Problem på jorden kan inte i sig vara skäl mot att utforska månen eller Mars. Stora projekt av detta slag kan också ge upphov till olika kringeffekter — ekonomiska lika väl som tekniska — som kan komma till nytta på helt andra områden.
Under det kalla kriget tävlade USA och Sovjetunionen om att komma först ut i rymden och sedan först till månen. Rymdforskningens militära dimension var påtaglig.
Nu påstår ryska forskare att de kan genomföra en bemannad Marsflygning redan 2014 till en tiondel av den kostnad som beräknats i USA. Det återstår förstås att se.
För Ryssland är rymdprogrammet en av de få rester som återstår av den gamla supermaktsrollen. För Bushadministrationen är naturligtvis en ny storsatsning på rymden ett sätt att ytterligare markera och befästa USA:s militära, tekniska och ekonomiska förmåga — även om presidenten också inbjöd andra länder att delta.
Men projektet har också tydliga populistiska drag. Ett valår som 2004 är det roligare att tala om Marsfärder än om besvärliga ämnen som Irak. Också i USA tycker många att det finns fler sätt att visa amerikanskt ledarskap än att ligga långt före alla andra i rymden. Också EU satsar ju på utforska Mars, om än hittills med begränsad framgång. Det kan inte vara fel att samordna satsningarna och få pengar över till annat.