På väg mot Nato
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Utan stöd ökar faran för att alltför många, alltför ofta, dödas eller fängslas i tysthet. Att USA:s utrikesminister Condoleezza Rice i torsdags träffade vitryska dissidenter för att uttrycka sitt stöd för deras kamp mot Aleksandr Lukasjenka, är därför oerhört viktigt och kan rent av bli en vändpunkt i kampen mot diktatorn.
Lika viktigt är det att uppmuntra dem som varit där den vitryska oppositionen är i dag, men som lyckats slå sig fria. Vid veckans Natomöte i Vilnius, det första på den nivån i huvudstaden i en tidigare sovjetrepublik, togs ytterligare ett steg mot ett framtida medlemskap för Ukraina. Samtal har pågått sedan juli 1997 och att öppningen sker just nu är ett viktigt stöd till president Viktor Justjenko och den demokratiska revolution som ägde rum i vintras. Det är också en viktig signal till det ukrainska folket om att de är välkomna i den demokratiska gemenskap som de vill tillhöra.
Ukraina är sårbart och behöver uppmuntran — om inte annat för att den avsatta makteliten inte ska försöka återta sin forna ställning.
Framför allt är kanske utvecklingen med Nato och Rices besök i Vilnius tecken på att denna tidigare undanskymda del av Europa nu på allvar och på egna meriter gör anspråk på delaktighet i utvecklingen.
Den demokrativåg som började för snart två årtionden sedan i det sovjetockuperade Baltikum visar inga tecken på att mattas. Kan ens Ryssland i längden stå emot?