Namnet är välfunnet i en stadsdel där många gator har musiknamn. Oavsett i vilken stadsdel man bor så är det viktigt för identiteten att parkerna får ett namn och en erkänd roll i stadsmiljön. Vissa av dem har ibland mest uppfattats som en bit mark som blivit över.
Därför är också kommunens nya parkplan välkommen. Om det verkligen går att förverkliga målet att 98 procent av Uppsalaborna ska ha en park inom 300 meter från bostaden eller på åtta minuters promenadavstånd är väl osäkert, men ambitionen är lovvärd. Det gäller också tankarna om att på de ställen där det går utveckla befintliga parker till större gröna stråk.
En park är något helt annat än en grön remsa mellan några asfalterade ytor. Parker måste vara stora nog att locka till promenader, lekar eller utflykter. När Uppsala växer och förtätas så ökar rycket på de parker som finns. Därför måste en genomtänkt parkplanering vara en självklar del av planeringen även i centralt belägna stadsdelar.
Dessvärre finns också exempel på hur kommunen i samförstånd med byggherrar smiter ifrån detta ansvar. Seminariekvarteret skulle kunna bli en mycket attraktiv park för hela norra delen av staden. Men i de planer som lagts fram är den parkyta som blir kvar när de stora bostadshusen byggts sådan att den i praktiken kommer att uppfattas som en gård för de boende och inte som en park för allmänheten. Det bästa alternativet är och förblir att låta Seminarieparken bli en park för alla i det kraftigt växande Luthagen.
Hur det än blir med detta så är parkplanen viktig. Ett fyrtiotal nya parker planeras och fokus läggs också på lekplatser och motionsstråk. Men risken för konflikter med andra tänkbara mål för stadens utveckling är uppenbar. Då är det viktigt att behovet av parker beaktas från början och inte först när andra intressen har fått sitt.