Det om något visar att opinionsmätningar och spekulationer inför val alltid bör tas med en nypa - och inte sällan till och med en rejäl skopa - salt. Minns hur illa prognosmakarna lyckades förutspå valresultatet i senaste riksdagsvalet.
Förra gången det var val till Europaparlamentet stannade mer än varannan väljare hemma på valdagen. Det mesta tyder på att valdeltagandet även denna gång blir långt under vad som är normalt vid riksdagsval, även om det kanske inte blir lika lågt som sist.
Till viss del kan detta förklaras med den allmänt negativa, eller i varje fall skeptiska, attityden mot EU som fortfarande råder i Sverige. Tio år efter inträdet i EU förs debatten fortfarande i termer av ja och nej. Regeringens två stödpartier, vänstern och miljöpartiet, har EU-utträde som framträdande krav i valrörelsen trots att den diskussionen sedan länge borde vara överspelad.
Men det är inte bara i Sverige som valdeltagandet i EU-valet är lågt. Förutom i Belgien, Luxemburg och Grekland - där det råder valplikt - är det ovanligt med ett valdeltagande över 50 procent. Väljarnas attityd tycks vara att EU-parlamentet inte har så stor makt att det inte spelar någon roll vad man röstar på.
Det är helt rätt att de avgörande besluten i EU inte fattas i parlamentet. Det är de nationella regeringarna i ministerrådet som har den makten. Och det är från EU-kommissionen som initiativen kommer, inte parlamentet. Ändå är det fel att hävda att parlamentets roll är oviktig. Dess betydelse har dessutom ökat de senaste åren. Och i det förslag till ny EU-grundlag som det så kallade Framtidskonventet arbetade fram förra året ges ytterligare befogenheter till parlamentet.
Paradoxalt nog hör dock flera av de sakfrågor som diskuteras i just den svenska EU-valrörelsen inte hemma i EU-parlamentet. Där beslutas varken om Sverige ska lämna EU eller om det ska folkomröstas om förslaget till ny EU-grundlag. Inte heller om det ska byggas upp ett gemensamt försvar eller hur en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik skulle kunna se ut.
Men inom andra områden har parlamentet stort inflytande, inte minst inom miljö- och konsumentområdet. Parlamentarikerna Marit Paulsen (fp) och Karl-Erik Olsson (c) har framgångsrikt arbetat för att stärka konsumenternas ställning. När Cecilia Malmström (fp) lade ut EU-dokument på sin egen hemsida för att främja öppenheten ledde det snart till att dokumenten publicerades på EU:s egen sajt. Bara för att ta några exempel.
De diskussioner som förs i EU-parlamentet påverkar också EU-utvecklingen i stort, även om det ofta tar tid. Det faktum att tusentals lobbyister ägnar tid och pengar åt att försöka påverka parlamentarikerna borde vara bevis nog för att parlamentet långtifrån är oviktigt.
Någon dramatisk ökning av valdeltagandet nästa söndag är dock inte att vänta. Men förhoppningsvis inser fler och fler att det spelar roll vilka som sitter i EU-parlamentet.