Söndagens val har med rätta beskrivits som tillfället då de etablerade partierna fick sig en rejäl tankeställare. Resultatet från personvalet stärker detta intryck.
Socialdemokraterna lider fortfarande av den interna splittringen i inställningen till EU. Åsa Westlund är uttalat EU-positiv och fick näst flest kryss. EU-skeptiska Anna Hedh flyttades med kryssens hjälp upp från 31:a till 3:e plats. Maria Carlshamre, som stod trea på folkpartiets lista, knep en plats av nuvarande parlamentarikern Olle Schmidt.
För de andra partierna får personrösterna ingen praktisk betydelse men är ändå av intresse. Moderaternas val att sätta Gunnar Hökmark överst på listan underkändes av partiets väljare. Andranamnet Charlotte Cederschiöld, nuvarande vice talman i EU-parlamentet, bedrev en framgångsrik personvalskampanj och vann den interna prestigestriden. Gunnar Hökmark är därmed den enda av toppkandidaterna som inte fick flest kryss av sitt partis väljare.
Med undantag för vänsterpartiet går det att finna liknande ommöbleringar i alla partier. EU-positive miljöpartisten Paolo Silva klättrade med kryssens hjälp från 24:e till 3:e plats, men eftersom partiet bara fick ett mandat räckte det inte. Av samma anledning hamnar Lennart Sacrédeus (kd) utanför parlamentet, trots att var femte kd-väljare satte ett kryss framför hans namn.
Det som hindrar personvalet från att få större genomslag är spärregeln. Det krävs fem procents kryss för att en kandidat alls ska ha en chans - i riksdagsvalet är spärren till och med åtta procent! Spärren finns där för att de partier (läs: socialdemokraterna och vänsterpartiet) som var motståndare till personvalsreformen inte ville förlora kontrollen över rangordningen av kandidater på listorna. De var och är rädda för att väljarna inte beter sig som partierna har tänkt.
Söndagens val visar att denna rädsla är befogad. Toppkandidaterna får visserligen många kryss, men därefter vill väljarna ofta ha en annan ordning än partierna. Med tanke på att många väljare upplever ett stort avstånd mellan sig själva och de folkvalda vore det välgörande om personvalet kunde få större genomslag. Inte minst i riksdagsvalet skulle detta få stor betydelse.
Ta därför bort spärren och gör det obligatoriskt att kryssa! Demokratin skulle stärkas och det blir mer meningsfullt att rösta. Och förhoppningsvis leder det även till att valdeltagandet ökar. Vågar partierna genomföra en sådan reform, eller kommer självkritiken efter söndagens val att stanna vid fagert tal?