Partiledare i den nya världen
Om Lars Leijonborg bara hade velat vinna lättfångade väljare så hade han gjort som Jacques Chirac satsat på rädsla för ekonomins globalisering och lovat skydd mot utländsk konkurrens. I stället framför fp-ledaren motsatt budskap globaliseringen är ofrånkomlig, i allt väsentligt positiv och ger också Sverige nya möjligheter till ekonomisk utveckling.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Leijonborgs utgångspunkt är de resor han gjort till Kina, Indien och Slovakien —tre länder som få tidigare tänkt på som konkurrenter till de gamla industriländerna i väst. Kinas oerhört starka ekonomiska utveckling är naturligtvis välkänd, även om dess fulla innebörd kanske inte går upp för oss i Sverige förrän något kinesiskt storföretag köper upp något av "våra". Men nu sker en liknande utveckling i Indien, med kompetens och kunskap som lika viktiga drivkrafter som låga produktionskostnader.
Slovakien, som länge sågs som ett nästan hopplöst fall i det gamla Östeuropa, är i dag ett av de mest slående exemplen på hur ett land kan stärka sin konkurrenskraft med en målmedveten ekonomisk politik. Inom kort kan Slovakien vara en av världens ledande biltillverkare per capita med fabriker för Kia, Peugeot och Volkswagen.
När länder med tillsammans mer än två miljarder människor på några få decennier lyfts ur sin tidigare fattigdom (åtminstone delvis) får det självfallet väldiga konsekvenser för hela världsekonomin. Den omvälvning som nu pågår är inte mindre viktig för framtiden än sovjetimperiets fall 1989—91.
Många faller för frestelsen att bara beskriva omvandlingen som att jobb och företag flyttas ut till låglöneländer eller att svensk arbetskraft konkurreras ut av utlänningar med lägre löneanspråk. Men samma utveckling betyder ju också
att svenska företag kan stärkas genom att deras marknader blir större, att utbudet av bra och billiga produkter växer till nytta både för företag och konsumenter och att fler nya idéer tas fram när fler människor får utbildning och möjlighet att göra något av sina kunskaper.
Den stora styrkan i Leijonborgs bok är beskrivningen av vad den ekonomiska omvandlingen betyder och hans tydliga övertygelse att kunskap i alla bemärkelser är nyckeln för att ett land som Sverige ska kunna bli vinnare också i den nya värld som växer
fram. De politiska förslagen är mindre konkreta — ett ofrånkomligt resultat av att författaren också är partiledare. Vid en pressträff i onsdags talade Leijonborg, i Göran Perssons efterföljd, om ett "öppet mandat" för nya förslag och åtgärder för att med bevarad trygghet förstärka Sveriges konkurrenskraft.
Det för dagen mest intresseväckande tycks vara öppenheten för att diskutera en s k platt skatt för att göra det mer lönsamt att arbeta och studera. Men vill man öppna för nya tankar kan man inte begränsa sig till skattesystemet. Hur vore det att t ex analysera konsekvenserna av att forskning och högre utbildning i dag sprids ut på så många högskoleorter?
Den socialdemokratiske debattören Stig-Björn Ljunggren skrev i går på sin blogg att socialdemokraterna, om de vinner valet, bör läsa Leijonborgs bok noga. Det antyder att han fångat något väsentligt.